För banankartongernas rike bebos av vita män som utan att tveka lägger kolven mot axeln och fäller de blodtörstiga rödskinnen. Där dinglar fjortonåriga myterister i galgen eftersom disciplinen är det viktigaste av allt ombord på ett skepp. Judar är giriga, vita kvinnor sköna och svaga, en droppe svart blod är en skam, och den gode tjänaren är den som utbrister: "Jag önskar att jag kunde låta bli att andas bara för att det skulle bli mer luft för professorn."Det där känner jag igen, särskilt som jag just läst om Huckleberry Finn och Tusen och en natt (dels av nostalgiska skäl, dels för att Folio Societys utgåvor var oemotståndliga). De kan nog inte betraktas som moraliskt uppbyggliga i alla delar, exakt.
Men jag tror faktiskt att barn som är tillräckligt gamla för att få någon som helst behållning av de här böckerna faktiskt också förstår att de är skrivna i en annan tid. Så korkade är de inte.
Lita på barnets omdöme, skulle jag säga om det inte lät så hjärntvättat Jesper Juuligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar