onsdag, november 23, 2011

En liten, liten text om fotografering: https://plus.google.com/#109021744783500770649/posts/5FNHU2fbKCq

(Jag verkar ha flyttat mitt skrivande mer och mer till Google+, om ni saknat mig...)

måndag, november 07, 2011

What I found in my system log

A short write-up (in English) about what the Chinese government appears to be doing to my systems.

onsdag, augusti 31, 2011

DigiNotar och deras ansvar

Ibland tror jag att det stora hotet mot Internet inte är att skurkarna är onda, utan att de goda vägrar samarbeta.

Igår var det en sån dag.

Det finns en holländsk Certificate Authority, CA, som heter DigiNotar. Det är de som intygar att det är det holländska justititedepartementet du kommer till när du går till justitie.nl, holländska försvarsdepartementet när du går till defensie.nl. De har nämligen utfärdat digitala certifikat till holländska justitie- och försvarsdepartementen (och alla sina andra kunder) som innehavaren kan presentera för sina besökare för att intyga sin identitet. Du litar underförstått på DigiNotar, för alla webläsare kommer med den CA:n förinstallerad.

Den 19:e juli upptäckte DigiNotar att de råkat ut för ett intrång och att någon lyckats ställa ut ett antal certifikat för olika websajter till sig själv.

De berättade det inte för någon. De trodde att de identifierat alla de falska certifikaten och revokerade (ogiltigförklarade) dem. Sedan lät de saken bero.

Men i förrgår dök det plötsligt upp ett falskt certifikat för Google, utfärdat genom DigiNotars system den 19:e juli. Det dök upp i Iran, och användes för att avlyssna krypterad Gmail-trafik som annars varit säker.

Är den iranska regimen ond? Skulle de tortera, kanske döda en regimkritiker?

I Iran hänger ditt liv på kryptografin.

DigiNotar har fått ansvaret att driva en CA. De har svikit det ansvaret. Att de råkade ut för intrång är en sak. Att de försökte hemlighålla det är en helt annan. Deras underlåtenhet har riskerat livet på iranska disidenter.

Det visar sig i efterhand att DigiNotar varit utsatta för intrång från flera grupper sedan åtminstone 2009, uppenbarligen utan att upptäcka det. Det gör mig mållös. Och mycket arg.

fredag, november 12, 2010

Debatter man kanske inte behöver ta

Vi måste våga ta debatten med sverigedemokraterna, säger de. Tja. Ibland undrar jag vad det är för mening.

Jag menar, har ni läst deras politiska program?
Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet.
Det räcker egentligen att läsa den enda meningen - DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING ...ursäkta, jag måste bara slå av larmet på min bullshit-indikator... öh... att läsa den enda meningen för att inse att de har en påtagligt alternativ verklighetsuppfattning.

Jag kan lätt se det framför mig - en anonym kursgård någonstans i Skåne, ett stort mötesrum och i mitten några fällbord (ni vet, den där billiga modellen med träram och masonitskiva) ihopdragna i fyrkant med ett dussin män i varierande åldrar. På den prydligt uppställda agendan står det, efter eftermiddagsfikat: "Gruppdiskussion: Vad innebär det att vara Svensk?". (Ja, jag gissar att de har skrivit det med stort S.)

Jag har sett det förr, jag har till och med varit med själv. Under såna möten bygger man sig en egen begreppsvärld, en egen semantisk verklighet där ditintills luddiga alldagliga ord får en precis teknisk betydelse.

Att försöka gå i debatt mot argument sprungna ur en sån begreppsvärld utan att själv bli nerdragen i den är nästan hopplöst.

Man hör sällan att vi måste våga ta debatten med rättshaveristerna. Eller med Jehovas vittnen. Men i grunden är det lika meningsfullt att bemöta "svenskarna riskerar att bli en minoritet i det egna landet" som "vi accepterar inte blodtransfusioner för att det står i bibeln att vi ska avhålla oss från blod" - DING-DING-DING-DING - oj, ursäkta. De har förberedda svar på allt, man fastnar snabbt i detaljdiskussioner om orddefinitioner och forskningsresultat, och det enda man önskar är att man kunde komma på ett finkänsligt sätt att säga att de har grävt ner sig i en ohälsosam mental grop.

Det kan vara en intressant övning att ta sig genom en sån diskussion utan att hänfalla till invektiv, men meningsfullt? Tja.

torsdag, oktober 21, 2010

*burp*

Rustik på Hagdahls kök. Jag säger bara det. Gå dit.

torsdag, september 30, 2010

Hurra! Jag finns! ...eller?

Jag har inte gjort någon större hemlighet av att jag tycker att det är kuriöst att man som pappa flyger helt under marknadsföringsradarn. All föräldrarelaterad reklam, med mycket, mycket få undantag, vänder sig till mammor.

Men häromdagen! Coop skickade direktreklam om Änglamarks babyprodukter, adresserad till mig! Klang och jubel!

Jag öppnade försändelsen och läste om hur man som Coop-medlem får 20% rabatt på blöjor och barnmat, och så längst ner fanns det en rabattkupong... på....

...dambindor.

onsdag, september 22, 2010

Gå på UppLYSning, skaffa dig en gråskala

Jag kan bli fruktansvärt trött på svart-vitt tänkande. Ni vet, personer som bombsäkert slår fast hur det är, och viftar bort alla försök att peka på möjliga komplikationer. Det här är naturligtvis ett fenomen som särskilt blommar upp i valtider, men det finns ständigt närvarande i bakgrunden när man umgås med nördar (som vi). Tröttsamt.

Svart-vitt tänkande har vi sett gott om på sistone. Datalagringsdirektivet, någon? Ont, fult, fel, dåligt, Stasi, Hitler. Eller också det enda som står mellan våra barn och pedofilterroristerna.

Jag tycker datalagringsdirektivet är ett jäkla skitdirektiv, vilket mina k. läsare torde vara medvetna om, men jag har också väckt en och annan upprörd känsla när jag hävdat att det finns problem som datalagringsdirektivet skulle lösa, och som man behöver lösa på andra sätt om det inte blir någon svensk implementering av direktivet.

Det faller nämligen inte alltid i god jord att hävda existensen av en gråskala mellan svart och vitt.

Om en knapp vecka, 28/9, finns det ett utmärkt tillfälle att skaffa sig en gråskala vad beträffar just datalagringsdirektivet. Då föreläser nämligen Anders Ahlqvist, biträdande chef för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion, under den något intetsägande rubriken "Hur har IT förändrat polisens arbete?" på Linköpings universitet. (Mer information här.)

Jag har hört honom prata under den rubriken förr, och jag har anledning att anta att han kommer att prata en hel del om datalagringsdirektivet och om att spåra IP-adresser. Gå dit om du har möjlighet.
 
MediaCreeper Creeper