Landet som inte finns

På väg nu. I natt kommer jag att sova på en Boeing 747-400 över Centralasien, i morgon natt kommer jag att sova på ett hotell i Taipei. En veckas paus från pappaledigheten i form av en HEPiX-konferens.

Och höstens konferens är alltså på Taiwan. Eller Republic of China, som det egentliga engelska namnet lyder. Det är här komplikationerna börjar. På ena sidan av Formosasundet har vi Republic of China (ROC), och på andra sidan har vi fastlands-Kina, People's Republic of China (PRC). Och både ROC och PRC hävdar att det är de som är den legitima kinesiska regeringen. Det bäddar inte för sådär lysande grannrelationer.

Den här situationen stammar naturligtvis tillbaka till den kinesiska revolutionen. När den kinesiska regeringen under Chiang Kai-Shek inte längre kunde stå mot Maos revolutionsstyrkor tog den sin tillflykt till Taiwan för att omgruppera och så småningom återerövra sitt territorium. Men det blev liksom aldrig av.

I början på 70-talet tröttnade världen på att vänta, och allt fler länder erkände PRC som den legitima kinesiska regeringen. ROC tappade sin FN-representation. Numera är det bara en handfull länder som erkänner ROC och upprätthåller diplomatiska förbindelser med dem. För resten av världen svävar Taiwan i ett slags limbo - man erkänner det inte som ett land, men man handlar med det, växlar dess valuta, godtar deras pass, tilldelar det ett domännamn. Svenska utrikesdepartementet har naturligtvis ingen officiell representation på Taiwan, men däremot har Exportrådet ett kontor i Taipei som av en händelse råkar utföra alla sysslor som ett konsulat brukar syssla med.

Mycket kuriöst, alltihop.