Ka-boom!

I det ursprungliga tidsschemat räknade man med att det skulle ta tretton dagar från starten av LHC-acceleratorn till de första partikelkollisionerna. Jag vet inte om det är åldern, men det känns som om tiden går fort numera - redan igår rapporterade CERN att man lyckats åstadkomma de första (potentiella) kollisionerna.

DN rapporterar lite halvhjärtat och väljer tyvärr att mest prata om foliemössorna.

Och om du är avundsjuk och också vill vara med, så kan du vika dig en egen ATLAS-detektor av papper.

Back on track

Partikelstråle 1 gjorde just två varv genom LHC; we're back in business.

De första kollisionerna planeras ske om ett par veckor, men redan nu har man fått sensordata genom att med flit styra in strålen i en kollimator "uppströms" från detektorn, vilket ger en skur av sekundärpartiklar. Alldeles färsk visualisering av rådata från ATLAS:

Q-ordet

Nu börjar bilden klarna av vad som egentligen hände när LHC gick sönder i september. Jag känner inte till riktigt alla detaljer, men tydligen fanns det en dålig förbindelse mellan två styrmagneter. I stället för att vara perfekt supraledande hade den en resistans på ett par hundra nano-ohm. Det är inte mycket. Det är i princip omätbart lite. Men när man gick upp till 5 TeV i acceleratorn var det tillräckligt mycket för att temperaturen i den dåliga förbindelsepunkten skulle stiga till den punkt där supraledningen abrupt försvinner - en så kallad quench - vilket är en ganska spektakulär händelse. Kaboom, i princip. Tunnelgolvet och magneterna på ömse sidor blev skadade när några ton flytande helium gick över i gasfas.

Det kommer att ta ett antal månader att reparera skadorna och inspektera de övriga förbindelserna. I maj-juni, nån gång, kan vi förhoppningsvis få se de första kollisionerna.

Darn. Nå, jag och familjen hejar fortfarande på LHC.

NDGF på två minuter

I dag hålls LHC Grid Fest, en invigningsceremoni för det världsomspännande datorsystem som ska ta hand om utdatat från LHC-acceleratorn (när den väl kommer igång). Ett av inslagen var videoreportage från alla de deltagande centrumen runt om världen.

Det här är bidraget från det nordiska centrat, NDGF:



(Om ni undrar över dialekten, så är det David, vår skotte, som pratar.)

LHC-stopp

Oops. Massiv heliumläcka i LHC efter en kortslutning. Sektor 34 måste värmas upp för att reparationer ska kunna utföras.

Styrmagneterna i tunneln är nerkylda till 1,4K (dvs snubblande nära absoluta nollpunkten) med hjälp av superflytande helium. Det är en tidsödande och komplicerad process som nu inleds för att värma upp sektorn och sedan kyla ner den igen. Trots att själva reparationen förmodligen bara tar några dagar innebär det här ett driftstopp på minst ett par månader. Temperaturstatusen kan följas här.

Asch.

Uppdatering: DN och Expressen har snappat upp det här.

"Welcome to the petacentre"

Cory Doctorow har skrivit en utmärkt artikel om massiv datalagring i senaste numret av Nature. CERN figurerar naturligtvis.

Rekommenderad läsning för alla tekniknördar.

Intrång på CERN

Häromdagen skedde ett intrång på en dator som tillhör CMS-experimentet i CERNs LHC. Tydligen var det en CMS-medlem vid Fermilab i USA som på ett eller annat sätt fick sina inloggningsuppgifter till CERN stulna. Det är naturligtvis smaskens för pressen. Men det är, faktiskt, sånt som händer.

CERN har flera tusen användare utspridda över hela världen. Det är ofrånkomligt att inloggningsuppgifter någon gång hamnar på vift. Det viktiga är att man är beredd på det och har bra system och rutiner för att upptäcka, begränsa och utreda intrång.

Det råkar jag veta att CERN har.

It's alive!

Jag är mycket glad att kunna meddela att det första rådatat från LHC nådde NDGF (den nordiska samarbetsorganisationen för att ta hand om LHCs lagrings- och beräkningsbehov) klockan 21 i går kväll.

Fysiskt befinner det nu sig på band i Köpenhamn, Umeå och Linköping.

(Trots att acceleratorn ännu inte producerar några kollisioner så genererar ATLAS-detektorn redan data utifrån den halo som omger partikelstrålen.)

Ka-boom. (Fast inte än.)

Mjo, det verkar ju faktiskt ha funkat. Jösses. Eventuellt har det första skarpa datat också landat på band på NSC. (Men det kan röra sig om testdata från strax före första strålen i morse, vi har inte fått det bekräftat än.)

Fast det tar minst två veckor innan det blir några kollisioner. Det här var bara en testkörning med en enkel protonstråle. Det behövs två motriktade protonstrålar innan det blir några riktiga partikelkollisioner.

I morgon smäller det

Som DN, Expressen, SvD och andra noterat är det äntligen dags för first beam i LHC i morgon bitti. Jag har jobbat med förberedelserna för det här i sex år.

Tänk er innehållet i varje uppslagsverk som någonsin tryckts. I varje roman. I varje dagstidning. I varje reklamblad. I varje enskilt exemplar av alla dessa. Allt tryckt material genom världshistorien. Så mycket data kommer LHC att producera under de kommande tio åren.

Det går åt en och annan dator och hårddisk för att analysera och lagra de dataflödena. Och jag står mitt i strömfåran, så att säga.

Nej, jorden kommer inte att gå under. Men jag kan inte riktigt låta bli att ge en pekare till det här (halvallvarliga) papperet som visar att LHC, under vissa förutsättningar, tenderar att redigera bort sig själv ur historien genom omvänd kausalitet. Tänk tidsresor, ungefär. Enkelt uttryckt; om den här teorin håller, och om LHC visar sig producera större mängder Higgs-partiklar, så kommer sannolikheten för redan inträffade händelser att ändra sig, så att LHC aldrig kommer att ha existerat. Osannolika mer eller mindre kataklysmiska händelser kommer plötsligt att bli mycket mer sannolika. För att citera papperet:

Very interestingly, in this connection, the SSC in Texas would have been the first machine to produce Higgs particles on a large scale. However, it's construction was actually stopped after one-quarter of the tunnel was built, which is almost a remarkable piece of bad luck.

Om det helt oväntat utbryter ett krig mellan Frankrike och Schweiz i morgon så vet ni vad det beror på.