"Teknikneutralitet" eller "Konsten att dra allt över samma kam"

I går kväll visade Aktuellt ett inslag som kritiserade FRA-lagen från andra sidan, så att säga. Huvudpoängen i inslaget var hur synd det var om ISP (Inspektionen för strategiska produkter) eftersom de enligt FRA 2.0-förslaget inte längre ska få tillgång till FRAs signalspaning. Jag hittar inget textmaterial om inslaget hos SVT, men SvD och Aftonbladet refererar det.

Tajmingen av den här "nyheten" är underlig, eftersom det här ju stått klart sedan i september (Emma är också förvirrad), men inslaget fick mig att fundera lite grann.

Å ena sidan är det ju absurt att ISP skulle kunna beställa avlyssning av oskyldiga medborgares privata kommunikation, men å andra sidan måste ISP rimligen få tillräckliga verktyg för att uppfylla sitt myndighetsuppdrag, att förhindra spridandet av massförstörelsevapen. Jag tror säkert att ISP hittills haft god nytta av FRAs traditionella signalspaning i radiotrafiken, och jag skulle gärna se att de kunde fortsätta att få den hjälpen av FRA.

Men det går inte, för den nya lagstiftningen ska vara teknikneutral och gör ingen skillnad på olika kommunikationsformer. Allt ska behandlas lika. Och det är en väldigt konstig tanke, att det inte skulle vara någon skillnad på, säg, kortvågsradio och e-post. För det är det ju. Det behöver man inte fundera särskilt länge för att inse. Ett e-postmeddelande är förtroligare än en radioutsändning, och det är ett större intrång att avlyssna e-post än att avlyssna radio.

Om jag finge bestämma skulle FRA-lagen rivas upp, och man skulle börja om från början, med ansatsen att bedöma olika kommunikationsformer enligt deras förtrolighetsgrad, inte att dra allt över samma kam.