Tillfälligt avbrott

Sitter på nattåget till övre Norrland. Till slut, efter ett djävelusiskt tågstrul. SJ skördar inte många poäng just nu.

Det blir inte så mycket bloggat på några dar. Hitta inte på för mycket dumheter medan jag är borta!

Matminnen III

Pieskehaurestugan. Längst ner i sydvästra hörnet av Padjelanta. Långt, långt från närmsta väg. Vi hade kommit dit från Sulitjelma på norska sidan och skulle stanna ett par nätter innan vi fortsatte upp mot Staloluokta.

Det är inte så många som kommer till Pieskehaure. Inte fler än att Barbro, stugvärden, kunde bjuda alla övernattande gäster på våfflor som hon gräddade på ett handhållet våffeljärn som hon körde på gasspisen. Och så sylt på hjortron från myren nedanför stugan.

Det var gott.

Mumbo-jumbo från Tolgfors

Försvarsminister Sten Tolgfors gör till slut ett uttalande på SvD:s Brännpunkt där han bland annat säger:

FRA använder mycket avancerade sök­begrepp avsedda att finna just det FRA söker om yttre hot mot landet. Allt annat ska sorteras bort. Sökbegreppen är inte uppbyggda av ord, utan av tekniska variabler. Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.

Jaha. "Tekniska variabler". Jamendåså, då behöver vi inte oroa oss.

I science fiction-kretsar brukar man tala om "technobabble". Ni vet, när någon plötsligt utbryter i tungomålstalande i stil med "Kapten, om vi polariserar kraftfältsgeneratorerna och sedan kopplar över till extrakraften kan vi få zorghummernas drivfält att implodera och kvantisera det svarta hålet!". Eller som Wikipedia uttrycker det:

...technobabble is a conscious attempt to deliver jargon to outsiders, without insight or comprehensive explanation, to make unsound or unprovable arguments appear to have merit.

Sten Tolgfors pratar technobabble.

Jag har tidigare skrivit om hur slutklämmen i Tolgforscitatet - att den del av trafiken som inte ger sökträffar skulle passera obehandlad - bara är rent nonsens.

Jag är, om det inte framgår, frustrerad.

Centerns partistyrelse splittrad

Idag lanseras nätverket "Borgerligt nej till FRA-lagen" i en debattartikel i DN. Det är femton borgerliga politiker, beskrivna av DN som "tunga", som kräver att lagen rivs upp och att man börjar om från noll med en parlamentarisk kommitté som utreder frågan.

Bland författarna märks kanske särskilt Muharrem Demirok och Jonny Lundin, ledamöter i Centerns partistyrelse. Nu börjar fasaderna spricka ordentligt.

Debattartikeln är kanske inte helt glasklar i sin argumentation; man utgår i alla fall från "den viktiga rättssäkerhetsprincipen att enbart brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetsinskränkningar av staten" och säger mot slutet

Regeringen arbetar just nu med en tilläggsproposition som handlar om att komplettera FRA-lagen med nya kontrollorgan. Det hjälper inte - fler vakande nämnder och kommittéer förändrar inget i sak, så länge en verklig granskning i praktiken är omöjlig att genomföra.

Vad som skulle utgöra "en verklig granskning" framgår dock inte, och inte heller om införandet av möjligheten till "en verklig granskning" skulle vara tillräckligt för att låta FRA avlyssna kabeltrafik.

Det är inte underligt att artikeln mumlar sig förbi en del frågeställningar - det här är femton personer från olika partier som ska enas bakom en och samma text. De är knappast helt överens om alla detaljer, och det behöver de inte vara.

Det viktiga är att de alla kommer fram till samma slutsats: FRA-lagen ska rivas upp innan den träder i kraft.

Några av nätverkets medlemmar skriver på sina egna bloggar: Magnus Andersson, Mathias Sundin, Per Ankersjö, Erik Hultin.

Uppdatering: Nu även Muharrem Demirok.

Nu förstår jag inte riktigt

Idag får vi äntligen veta lite mer om hur Birgitta Ohlsson tänker. I en debattartikel på SvD:s Brännpunkt förklarar hon att den springande punkten är att "kränkningen av medborgares integritet sker när staten får tillträde till teletrafiken", och att kränkningen inte förringas" av att sökningen sker med automatiserad databehandling". Det har hon ju helt rätt i, och lagrådet håller med.

Ingvar Åkesson har beretts möjlighet att direkt replikera på artikeln, vilket han har gjort till synes i all hast.

Äntligen får vi se en replikväxling utan grova felaktigheter - Birgitta Ohlsson ger sig inte in på de tekniska detaljerna, och Ingvar Åkesson behärskar dem. Det här är istället en diskussion om grundläggande principer.

Och Åkesson må behärska tekniken, men så där värst framstående argumentatör är han inte. Han förnekar inte att integritetskränkningen sker redan vid tillträdet till trafiken, men på något sätt ska den noggranna granskningen av de sökbegrepp som sedan tillämpas på trafiken gottgöra kränkningen. Han verkar heller inte anse att trafiken är avlyssnad innan den har nått en mänsklig analytiker.

Nej, jag förstår inte hur han tänker. Jag är säkert bara okunnig.

(Och inte hänger jag med på lagrådets motsvarande resonemang heller.)

Saker vi en gång visste III

En gång visste vi att kött inte ska saltas förrän efter det brynts - fel, fel, fel - och att det ska vila efter tillagningen - fel, fel, fel.

Statusrapport

I dag har jag:

1. Gått upp klockan fem för att ta hand om min son Erik, som tycker att det är dags att gå upp då,
2. Lagat helstekt ankbröst med chilichokladsås och ljummen potatissallad till lunch,
3. Diskuterat med utrikesministern på hans blogg,
4. Gått på fest uppe i ett träd

Och kvällen är fortfarande ung.

Hur hårt ven partipiskan?

Solveig Hellquist, en av de sex fp-ledamöterna som deklarerat att de vill riva upp FRA-lagen, skriver i en debattartikel i Sundsvalls Tidning om hur hon blev utkvittad i omröstningen:

Jag hade inte begärt att bli utkvittad vid omröstningen men blev utkvittad för att röstbalansen mellan blocken skulle bevaras.

En halvkväden visa. Varför blev hon då utkvittad? Tvingades hon till det, eller var det helt enkelt slut på allians-ledamöter som anmält att de skulle vara frånvarande? Hände det här fler fp-ledamöter?

Hennes debattartikel, under rubriken "Min passiva röst var ett svek", är ändå värd att läsa.

Ingvar slingrar sig

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson skriver idag i ett debattinlägg på SvD:s Brännpunkt:

FRA kommer inte att få spana på inrikes trafik i kabelsystemet. En del debattörer menar att detta blir omöjligt att undvika i de fall sådan trafik passerar rikets gräns för att sedan komma tillbaka igen.

Man menar att det inte går att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller inte. När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak, nämligen att Statens hundskola i Sollefteå innan den lades ner avlade fram en linje schäferhundar som på doften kunde avgöra huruvida ett elektroniskt meddelande var inrikestrafik eller ej.

Nej, så skrev han naturligtvis inte. Så här lyder slutet på det andra stycket:

När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak som är utmärkande för signalspaning, nämligen att sökbegreppen utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik.

Ingvar Åkesson medger här att vi har rätt - FRA kommer inte till någon meningsfull grad att kunna sortera bort inrikestrafik, utan den kommer att genomgå samma ingående analys som övrig trafik.

En stor del av den svensk inrikestrafiken kommer att avlyssnas och genomsökas efter misstänkt innehåll. Och det är ju här den stora integritetskränkningen är - avlyssningen och genomsökningen av oskyldiga medborgares meddelanden.

Är det verkligen så svårt att förstå?

Saker vi en gång visste II

En gång visste vi, på förhand, vad en tågbiljett skulle kosta.

Ur SJ:s publikation Tågtider framgick hur långt det var mellan stationerna, och ur en tabell i slutet kunde man utläsa hur mycket en resa av en viss längd kostade.

Numera bestäms biljettpriserna, som vi vet, av en slumptalsgenerator. Tur att utvecklingen går framåt.

Frystorkade argument - just add water

I måndags gjorde jag nåt fult. Jag använde ett debattknep som man brukar kalla strawman argument - jag tillskrev motståndaren en åsikt och sedan angrep jag den. I det här fallet skrev jag:

Jag vet inte riktigt vilken mental bild Tiefensee och Tolgfors har av hur elektronisk informationssökning går till. Kanske tänker de på hur tullen ibland använder hundar för att leta efter narkotika i postpaket från utlandet - man låter hunden sniffa genom ett stort berg av paket och den indikerar exakt vilket paket som innehåller knark.

och ägnade sedan resten av inlägget att riva ner den liknelsen.

Lite skämdes jag allt för det fula knepet. Döm då om min glädje när den moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson använde just exakt den metaforen i sitt senaste inlägg, och jag hade en helt färdig bloggpost att slå honom i huvudet med!

Fyra modiga politiker?

Den åttonde juni började FRA-debatten i media ta riktig fart med en ledare i Expressen som efterlyste fyra modiga politiker. Som vi vet hittades de inte då.

Men nu deklarerar fyra (det magiska talet) fp-ledamöter att de inte tänker stödja FRA-lagen.

Ledamöterna Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster och Camilla Lindberg kräver att en brottsmisstanke ska finnas innan FRA får avlyssna någon kabeltrafik.

Det här innebär att FRA bara skulle kunna biträda polisen vid avlyssning i kabel, inte bedriva massavlyssning i underrättelsesyfte. Alldeles utmärkt. Har vi till slut fått våra hjältar?

Men det här är ju ett mer långtgående motstånd än socialdemokraternas, som - så vitt vi vet - gärna vill låta FRA bedriva massavlyssning, bara under aningen annorlunda former.

Så vad händer nu? Kommer socialdemokraterna att vakna, känna kaffelukten och hjälpa till att stoppa massavlyssningen? Eller kommer det här att driva alliansen och socialdemokraterna i famnen på varandra och tvinga fram en bred uppgörelse som tillåter massavlyssning? Intrigen tätnar. Dags att börja bearbeta socialdemokratiska riksdagsledamöter, tror jag.

Uppdatering: Nu är vi uppe i sex fp-ledamöter som inte stöder förslaget. Kan vi få hoppas på en liten snöbollseffekt?

Saker vi en gång visste I

En gång visste vi att den säkraste platsen i bilen för barnen var i baksätet. Där fanns visserligen inga säkerhetsbälten, men de behövdes ju bara i framsätet.

Men det var innan det blev farligt att åka bil.

Bittar luktar inte

Sökning och filtrering är två sidor av samma mynt. Det har jag sagt förr, men jag ska utvidga resonemanget.

Ett argument som man fortfarande hör från avlyssningsförespråkarna är att vår privata mailkommunikation inte ska avlyssnas - den ska filtreras bort.

Roger Tiefensee säger

Trafiken kommer att passera genom ett filter och scannas av, men inte avlyssnas om det handlar om två svenska användare. Då kommer det att raderas och därmed inte avlyssnas.

medan Sten Tolgfors säger

Det är inte så att man går igenom och läser alla mejl, utan FRA har sökbegrepp som plockar ut exakt rätt mejl. Det är inte så att om någon skriver "bomb" så blir det träff. Det är bara de mejl som möter sökbegreppen som tas hem för mänsklig läsning, resten passerar.

Jag vet inte riktigt vilken mental bild Tiefensee och Tolgfors har av hur elektronisk informationssökning går till. Kanske tänker de på hur tullen ibland använder hundar för att leta efter narkotika i postpaket från utlandet - man låter hunden sniffa genom ett stort berg av paket och den indikerar exakt vilket paket som innehåller knark.

Jag har en upplysning till Tiefensee och Tolgfors: Bittar luktar inte.

Enda sättet att avgöra om ett mail innehåller misstänkt information är att låta en dator eller en människa läsa och analysera innehållet.

Det är rent nonsens att säga att mail ska filtreras bort utan att genomsökas. Filtrering och sökning är, som sagt, bara två sidor av samma mynt. Ska man nödvändigtvis använda en liknelse så kan man säga att FRA:s system är som ett tröskverk som skiljer agnarna från vetet. Man kan välja att titta på vetet och säga att tröskverket söker fram vetet ur säden, eller man kan titta på agnarna och säga att tröskverket filtrerar ut agnarna. Båda synsätten är lika korrekta, men det är fortfarande ett och samma tröskverk vi talar om.

Tolgfors säger att FRA:s system plockar ut exakt rätt mail, och jag tror gärna på att FRA är duktiga på att konstruera väldigt intrikata tröskverk som hittar exakt rätt vetekorn - men för att FRA:s system ska kunna uppnå så hög precision i sina sökningar måste systemet också göra ingående analyser av kommunikationen.

Faktum är att det vi talar om är en lag som kräver att all utrikes kommunikation ska skickas i kopia till en statlig myndighet för att analyseras och genomsökas efter misstänkt innehåll. Detta är massavlyssning, försök inte låtsas som annat.

Matminnen II - inte så slemmigt som man skulle kunna tro

"'Jellyfish'? Det måste man ju prova." sa min kollega. Ja, strikt sett var han väl inte min kollega, men han var den ende andre svensken på konferensen. Vi var på CCGrid 2006 i Singapore, och det var konferensmiddag på Rendezvous Hotel.

Det här var en galabankett av klassiskt kinesiskt snitt. Den som har sett Ang Lees film Bröllopsfesten vet vad jag menar (och den som inte sett den bör för övrigt göra det) - vi satt vid runda bord med en roterande bricka i mitten där ett halvdussin olika smårätter serverades åt gången.


Och nånstans vid andra eller tredje serveringen dök det alltså upp en skål betitlad "jellyfish". Visst, höll jag med, man måste ju prova. Långa strimlor med gummiartad konsistens och inte särskilt mycket smak alls. Lite grann som överkokta gummiband. Jaha.

"Man hade ju kunnat tro att maneter skulle vara mycket mer, ja, slemmiga", anmärkte jag. "Maneter?!" utbrast kollegan bestört. "Jag trodde det var nåt slags fisk..."


Wikipedia vet mer om ätliga maneter.

Intrång på cuf.se

CUF:s website har fallit offer för en SQL injection-attack från ASProx-botnettet, och Google och Firefox 3 varnar om man försöker gå dit just nu.

Det här är en automatiserad massattack, inte riktad mot CUF på något sätt. Lite ironiskt dock att det är den här sortens attacker som FRA:s massavlyssning skulle kunna hjälpa till att kartlägga och analysera.

Uppdatering: Jag fick tag i Magnus Anderssons mobilnummer efter lite kreativt googlande - jag kommer inte åt någon kontaktinformation på cuf.se just nu - och upplyste honom om problemet. Nu har jag gjort min plikt som god nätmedborgare.

Signalspaning enligt SAOB

Svenska akademiens ordbok har detta att säga om signalspaning:

SIGNAL-SPANING. mil. om handlingen l. verksamheten att avlyssna fiendens radiotrafik (stundom äv. trådtrafik) o. pejla in hans radiostationer i syfte att skaffa sig under­rättelse om motståndarens gruppering, avsikter o. d.

Jag ser inte riktigt att man kan utvidga det här begreppet till att omfatta avlyssning av inte bara fiendens utan även hela svenska folkets trafik. Men det kanske bara är jag.

Matminnen I

Våren 1997. IT-boomen har börjat ta fart och konsultbranschen badar i pengar. Hela företaget är på konferensresa på Island. Vi har blivit bussade till en röd plåtlada i hamnen som är inredd till ett fejk-långhus med grovt tillyxade bord och bänkar. Framför mig har jag en trätallrik med ett par obestämbara vita rätblock. En servitör i fejk-vikingakläder kommer för att hälla upp Svarta Döden, det lokala brännvinet. Jag försöker tacka nej - på den här tiden var jag fortfarande nykterist - men servitören vrålar "DRICKUR!" och fyller mitt glas till brädden.

Jag smakar på ett av rätblocken. Suddgummi. Med ammoniaksmak. Surhaj är en upplevelse, men inte en odelat positiv dylik.

Sedan förnedrades vår VD offentligt och fick en vikingahjälm i plast.

FRA slutar lyssna och börjar tala

Jag blev lite överraskad när jag läste DN i morse. FRA hade köpt på sig inte mindre än tre halvsidor för att publicera två normalstora platsannonser samt en bunt opinionsbildning. Dagens Media har mer detaljer och hävdar att kampanjen i DN och SvD kostar 395000 kronor.

Det är inte för mig solklart att statliga myndigheter ska syssla med sånt här. Vad står det i deras regleringsbrev, egentligen?

Vad är FRA-lagen bra för?

Ibland blir man så övertygad om att man har så jävla rätt att man blir helt blind för ens motståndares argument. I frenesi attackerar man allt som den andra sidan säger, för det måste ju vara fel, det är ju DE ANDRA som säger det, och de har ju FEL.

Och där är vi idag, när det gäller FRA-lagen.

De senaste dagarna har det blivit populärt att matematiskt bevisa att FRA inte kommer att kunna hitta nånting i trafiken, utan ofrånkomligt kommer att drunkna i falska träffar. Kom igen, det där håller inte. När Ingvar Åkesson säger att FRA har 30 års erfarenhet av att söka i stora informationsmängder så talar han såklart sanning. Det matematiska beviset antar en idealiserad modell av hur informationssökningen går till som är alldeles för förenklad. Man kan argumentera på samma sätt för att man aldrig nånsin skulle kunna hitta nånting med en Googlesökning. Exempelvis tar modellen inte hänsyn till att FRA naturligtvis trimmar sina sökbegrepp om de ser att de får för många falska träffar, eller att en viktig del av avlyssningen kommer att vara trafikdataanalys (vem som pratar med vem) och andra statistiska analyser, snarare än rå volymsökning.

Likaså är det populärt att påpeka att skurkarna naturligtvis kommer att kryptera sin kommunikation och att FRA därför inte kommer att kunna få ut nånting av avlyssningen (Här gör vissa förespråkare självmål genom att hävda att FRA minsann visst kan knäcka krypteringen.). Men då missar man det faktum att man inte nödvändigtvis behöver knäcka krypteringen - det är nog så intressant att se trafikdatat, vem som pratar med vem, och den informationen framgår ofta i klartext. Betänk att trafikdata från mobiltelefoninätet redan används som bevisning i var och varannan rättegång. Det räcker långt att veta var någons mobiltelefon har varit och vilka samtal den ringt, utan att veta vad som har sagts.

Och vi får absolut inte glömma vilket strålande hjälpmedel avlyssningen skulle vara för den nationella IT-säkerheten. I våras larmade SITIC om en stor våg av intrång på svenska websiter. Det hade varit en smal sak för FRA att kartlägga i realtid exakt vilka websiter som attackerades och varifrån attackerna kom.

För några år sedan var jag inblandad i utredningen av en mycket omfattande intrångshärva, där inkräktarens favoritverktyg var en trojaniserad ssh-klient (ssh är unix-världens standardverktyg för fjärrinloggning på andra system). Efter att ha lyckats ta sig in på ett system ersatte han systemets vanliga ssh-klient med sin egen modifierade klient. Den fungerade precis som den vanliga, med det lilla undantaget att när användaren skrev in sitt lösenord loggades det till en uppsamlingsdator som stod under inkräktarens kontroll, en knäckt dator någonstans ute i världen. Den här loggtrafiken var mycket karaktäristisk (TCP-koppel på port 53 med meddelanden på ett fast format), och många universitet började avlyssna sin egen trafik för att upptäcka eventuella intrång hos sig. Det hade varit till mycket stor nytta att kunna hitta den här trafiken på nationell basis. (Och med tanke på intrångens omfattning hade det knappast varit svårt att få hjälp av FRA; jag är övertygad om att Echelon användes i utredningen på andra sidan Atlanten.)

Så visst skulle FRA-lagen göra nytta, det erkänner jag glatt och villigt. Jag ser fördelarna, och jag säger fortfarande att de väger mycket lätt om man jämför dem med integritetsintrånget som en nationell massavlyssning medför.

Vi har så jävla rätt.

Inget att se - rotera

Idag gästbloggar jag om FRA-lagens syfte och konsekvenser hos emma på opassande.se.

Tröst för ett tigerhjärta

Som jag nämnde häromdagen är NSCs superdator Neolith nerpetad av HPC2Ns Akka på Top500-listan, och alltså inte längre det snabbaste akademiska systemet i Sverige. Fast vid närmare eftertanke är ju Neolith fortfarande det största akademiska systemet i Sverige.

Det gäller bara att välja sina kategorier rätt, så blir man störst, bäst eller snabbast på nåt sätt.

För övrigt är NSCs Mozart Sveriges största delat-minnes-maskin för akademiskt bruk. Det ni.

Pinsammare och pinsammare

Roger Tiefensee sållar sig till mängden av riksdagsledamöter som skämmer ut sig offentligt. En brasklapp för att det här är filtrerat genom en Expressen-journalist, men han ska ha sagt:

Trafiken kommer att passera genom ett filter och scannas av, men inte avlyssnas om det handlar om två svenska användare. Då kommer det att raderas och därmed inte avlyssnas.

Trafiken ska alltså skickas i kopia till FRA och genomsökas och analyseras av deras datorer, och detta skulle alltså inte utgöra avlyssning? Jag skulle verkligen vilja se Tiefensees definition av "avlyssning".

Och hur, mer exakt, ska man avgöra om ett meddelande går mellan två svenska användare? Om jag skickar ett mail till erik.nixon@gmail.com, exakt hur ska FRA:s datorer avgöra om mottagaren är svensk eller inte? Om jag skickar ett meddelande till ett chatrum, exakt hur ska FRA:s datorer veta om de som befinner sig i chatrummet är svenskar eller utlänningar?

Nej, just det. Det kan de inte.

Konsten att kompromissa

Jag har föraningar om att FRA-debatten är på väg in i en ny fas. Politiker från ja-sidan börjar antyda att de kan trots allt kan tänka sig att förhandla och kompromissa. Och då blir det jobbigt för nej-sidan.

Hittills har motståndarna förenats över en oerhört bred front - från MUF till Grön Ungdom, från Timbro till Syndikalisterna, från Tidningsutgivarna till Journalistförbundet - men nu blir det svårt att hålla en enad front, för hur ska man kunna komma överens om vad som är en acceptabel kompromiss?

Ska FRA läggas ner helt och hållet? Ska FRA hänvisas till att fortsätta spana enbart i etern? Ska de tillåtas spana i kabel, men i högst en kabel åt gången? Eller ska deras tillgång till nätverkstrafiken begränsas till enbart vissa IP-nummer, efter beslut i domstol? Eller räcker det med att inrätta en ny granskningsinstans? På motståndarsidan finns alla dessa åsikter representerade.

Politik är konsten att kompromissa. Och nu är det tid för politik.

Stackars Ingvar

När jag kom hem från helgens resande hittade jag en debattartikel i SvD av FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson. Han tycker lite synd om sig själv, och beklagar sig:

Hur blev det så här? Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas?

Ja, Ingvar, det har jag också undrat. Så sent som förra veckan, faktiskt. Varför ska vi behöva lyssna när Carl B. Hamilton försöker förstå sig på kryptografi, eller när Staffan Danielsson trasslar in sig i metaforer om fiskelinor? Varför ska vi överhuvudtaget lyssna på Helena Rivière? Och varför väljer Ingvar Åkesson att inte lyssna på Patrik Fältström? Men nu räcker det kanske med pajkastningen.

Rick Falkvinge har redan demonterat Åkessons argumentation med den äran, så jag lämnar det mesta av artikeln därhän. Men jag noterar att Åkesson skriver:

Andra tänker sig att all trafik inhämtas och lagras för vidare bearbetning. Något sådant skulle inte bara vara ett oproportionerligt stort intrång i den personliga integriteten utan det skulle också ställa helt orealistiska krav på lagringskapacitet.

och att hans ex-kollega Anders Wik i en debattartikel i DN skriver:

FRA kommer inte att kunna övervaka all trafik över landets gräns. Det inses lätt av den som börjar räkna på volymer. FRA måste vara selektivt och satsa på de för uppdraget viktigaste trafikstråken.

och då undrar jag vad de menar. Vi har redan konstaterat att det inte alls är svårt att lagra hela svenska folkets mailtrafik om man skulle vilja. Och inte heller är det svårt att söka genom trafiken; det finns färdiga produkter som Force10:s P-Series-routers som kan trycka ner Snort-regler i en FPGA och sedan tillämpa dem i wirespeed på en 10-gigsförbindelse. Force10 till och med marknadsför dem för "national security applications".

Så, Anders Wik, vad är det jag ska "inse lätt" om jag börjar räkna på volymer? Jag förstår inte riktigt; kan du inte visa ett räkneexempel?