Tyvärr, ingen smoking gun i sista ögonblicket

Tillbaka från ett frukostmöte med Ingvar Åkesson, dit Muharrem varit vänlig nog att inbjuda mig.

Och det gav väl inte så fruktansvärt mycket, är jag rädd för. Ingvars föredrag var en lätt uppdaterad version av det han höll på Linköpings universitet förra hösten, men där han hoppade över alla djupare detaljer. Det blev alltså väldigt överskådligt.

Jag försökte leda in honom på den del av signalspaningen som inte styrs av uppdragsgivarnas inriktningar, nämligen att "följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet", samt nödvändig teknik- och metodutveckling, men eftersom det fanns begränsade möjligheter att ställa uppföljande frågor gav det inte så mycket matnyttigt.

Det som väl var intressantast var när Ingvar fick frågor av typen "Men är det inte väldigt graverande för polisens och SÄPOs verksamhet att inte längre ha tillgång till era tjänster?". Det ville han naturligtvis inte säga så mycket om, utan överlät till polisen och SÄPO att ha åsikter om, men han påpekade att om FRA, medan de signalspanar på regeringens och försvarsmaktens vägnar, råkar snubbla över information som är av intresse för andra myndigheters verksamhet, så står det FRA fritt att lämna över informationen till myndigheten.

SÄPO kan alltså inte uppdra åt FRA att signalspana efter, säg, terrorism. Men om regeringen händelsevis skulle ange en signalspaningsinriktning som innebär att FRA hittar information om terrorism, så kommer SÄPO ändå att få den.

Så man kan ju fråga sig hur stor betydelse inskränkningarna av FRAs uppdragsgivare får i praktiken.

Nu förstår jag inte riktigt

Idag får vi äntligen veta lite mer om hur Birgitta Ohlsson tänker. I en debattartikel på SvD:s Brännpunkt förklarar hon att den springande punkten är att "kränkningen av medborgares integritet sker när staten får tillträde till teletrafiken", och att kränkningen inte förringas" av att sökningen sker med automatiserad databehandling". Det har hon ju helt rätt i, och lagrådet håller med.

Ingvar Åkesson har beretts möjlighet att direkt replikera på artikeln, vilket han har gjort till synes i all hast.

Äntligen får vi se en replikväxling utan grova felaktigheter - Birgitta Ohlsson ger sig inte in på de tekniska detaljerna, och Ingvar Åkesson behärskar dem. Det här är istället en diskussion om grundläggande principer.

Och Åkesson må behärska tekniken, men så där värst framstående argumentatör är han inte. Han förnekar inte att integritetskränkningen sker redan vid tillträdet till trafiken, men på något sätt ska den noggranna granskningen av de sökbegrepp som sedan tillämpas på trafiken gottgöra kränkningen. Han verkar heller inte anse att trafiken är avlyssnad innan den har nått en mänsklig analytiker.

Nej, jag förstår inte hur han tänker. Jag är säkert bara okunnig.

(Och inte hänger jag med på lagrådets motsvarande resonemang heller.)

Ingvar slingrar sig

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson skriver idag i ett debattinlägg på SvD:s Brännpunkt:

FRA kommer inte att få spana på inrikes trafik i kabelsystemet. En del debattörer menar att detta blir omöjligt att undvika i de fall sådan trafik passerar rikets gräns för att sedan komma tillbaka igen.

Man menar att det inte går att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller inte. När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak, nämligen att Statens hundskola i Sollefteå innan den lades ner avlade fram en linje schäferhundar som på doften kunde avgöra huruvida ett elektroniskt meddelande var inrikestrafik eller ej.

Nej, så skrev han naturligtvis inte. Så här lyder slutet på det andra stycket:

När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak som är utmärkande för signalspaning, nämligen att sökbegreppen utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik.

Ingvar Åkesson medger här att vi har rätt - FRA kommer inte till någon meningsfull grad att kunna sortera bort inrikestrafik, utan den kommer att genomgå samma ingående analys som övrig trafik.

En stor del av den svensk inrikestrafiken kommer att avlyssnas och genomsökas efter misstänkt innehåll. Och det är ju här den stora integritetskränkningen är - avlyssningen och genomsökningen av oskyldiga medborgares meddelanden.

Är det verkligen så svårt att förstå?

Stackars Ingvar

När jag kom hem från helgens resande hittade jag en debattartikel i SvD av FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson. Han tycker lite synd om sig själv, och beklagar sig:

Hur blev det så här? Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas?

Ja, Ingvar, det har jag också undrat. Så sent som förra veckan, faktiskt. Varför ska vi behöva lyssna när Carl B. Hamilton försöker förstå sig på kryptografi, eller när Staffan Danielsson trasslar in sig i metaforer om fiskelinor? Varför ska vi överhuvudtaget lyssna på Helena Rivière? Och varför väljer Ingvar Åkesson att inte lyssna på Patrik Fältström? Men nu räcker det kanske med pajkastningen.

Rick Falkvinge har redan demonterat Åkessons argumentation med den äran, så jag lämnar det mesta av artikeln därhän. Men jag noterar att Åkesson skriver:

Andra tänker sig att all trafik inhämtas och lagras för vidare bearbetning. Något sådant skulle inte bara vara ett oproportionerligt stort intrång i den personliga integriteten utan det skulle också ställa helt orealistiska krav på lagringskapacitet.

och att hans ex-kollega Anders Wik i en debattartikel i DN skriver:

FRA kommer inte att kunna övervaka all trafik över landets gräns. Det inses lätt av den som börjar räkna på volymer. FRA måste vara selektivt och satsa på de för uppdraget viktigaste trafikstråken.

och då undrar jag vad de menar. Vi har redan konstaterat att det inte alls är svårt att lagra hela svenska folkets mailtrafik om man skulle vilja. Och inte heller är det svårt att söka genom trafiken; det finns färdiga produkter som Force10:s P-Series-routers som kan trycka ner Snort-regler i en FPGA och sedan tillämpa dem i wirespeed på en 10-gigsförbindelse. Force10 till och med marknadsför dem för "national security applications".

Så, Anders Wik, vad är det jag ska "inse lätt" om jag börjar räkna på volymer? Jag förstår inte riktigt; kan du inte visa ett räkneexempel?