Hjärtat sitter till vänster och allt det där

Alltså, jag gillar vänsterpartiet. På många sätt. Jag gillar vänsterpartister, jag gillar deras idealism och deras tro på kampen för ett bättre samhälle. Jag har faktiskt röstat på vänsterpartiet i flera riksdagsval.

Men.

Det känns rätt passé att tillämpa samma gamla klasskampsdialektik på allting. Verkligheten ser inte ut så längre. Arbetarklassen har blivit medelklass. Och vänsterargumentationen upptas alltmer av nostalgisk längtan efter ett idealiserat 60-tal där samhället styrdes av välvilliga statliga monopol.

Världen har gått vidare.

Därför kan jag inte rösta på vänsterpartiet i höst.