Jäkla Sanna

Jag har haft ett blogginlägg om det här i bakhuvudet i flera veckor, men har inte riktigt kommit till skott. Och så hinner Sanna Rayman före mig och skriver precis det jag tycker, och har dessutom mage att som vanligt skriva det bättre än jag nånsin skulle kunna. Hrmpf.

Men jag tror att jag i alla fall kan hjälpa till att svara på en av Sannas frågor:

Jag har flera väninnor som under de senaste två åren fått barn. På vilket sätt är det problematiskt om de, när barnet är säg 4 månader gammalt, lämnar avkomman hemma med pappa, mjölkersättning i nappflaska och går på tjejmiddag med sina gamla vänner? Och där kanske rentav dricker tre eller fyra glas vin?

Det blir inget fel på mjölken, det vet vi redan. Barnet är i sin fars trygga händer och klarar sig faktiskt utmärkt utan amning i ett par timmar.

Problemet är att ett sånt beteende inte ger några martyrpoäng.

Låt oss betrakta den arketypiske Duktige Föräldern som bär sitt barn i sjal hela dagarna och när barnet väl somnat sätter sig ner för att sy barnkläder och tälja pedagogiska träleksaker. Ni vet, den typ av förälder som går upp i sin roll till den grad att den utplånar hela sin vuxna personlighet; ni känner säkert igen den. Vissa av de här föräldrarna spelar ett spel som går ut på att samla så många martyrpoäng som möjligt; det är enda sättet för dem att stå ut.

De blir naturligtvis väldigt hotade om det plötsligt dyker upp någon som inte vill spela det spelet.