Och jag är kluven. Å ena sidan håller jag med om mycket av det han skriver - mammanormen kan göra mig så väldigt, väldigt trött ibland. Å andra sidan - karln är ju fullkomligt humorbefriad.
Det här citatet från Ketchupmamman:
angrips av Marcus med ett "Hur kan du leva i en relation där du inte kan känna tillit till din man? Är det så ni kvinnor ser på mannen? Att bara för att vi bryter ett beteendemönster så har vi varit otrogna?".Idag sa jag "ska vi åka till IKEA?"
Och då sa min man "ja".Så nu försöker jag lista ut vad han har gjort. Har han:
A) Varit otrogen?
B) Kört över katten?
C) Skrubbat toaletten med min tandborste?
Här uppstår två problem. Dels måste vi hitta ett Marcus-godkänt förhållningssätt till det faktum att Karins man faktiskt inte tycker om att gå på IKEA. Måste Karins man gå i IKEA-terapi? Eller räcker det om Karin döljer det som en mörk familjehemlighet? När är det OK att ogilla IKEA trots att man har snopp, som Karin själv uttrycker det?
Det andra problemet är det här: DET ÄR INTE PÅ ALLVAR! Karin är ofta ironisk, stundom sarkastisk, och mycket, mycket sällan allvarlig. Skåda Karin likna sin dotter vid en hynda (herregud, ta ifrån henne vårdnaden!), hur hon hånar gullesnuttiga mammaråd (offentlig stegling!) och hur hon ger sina barn massor av penicillin (anmäl henne till smittskyddsinspektionen!). Ketchupmamman hjälpte mig genom pappaledigheten när det kändes som mest tröstlöst.
Så du, Marcus? Ja, du har en poäng, det har du. Men slappna av lite grann.
Snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar