Men det fungerar ju redan ganska bra

I en artikel i SvD i höstas sa Thomas Bodström om trafikdata:

Det är det i särklass viktigaste hjälpmedlet för att bekämpa allvarlig brottslighet. Som advokat kan jag se att i nästan varenda förundersökning om grov brottslighet har man trafikdata.

Och så är det ju. Polisen har väldigt stor nytta av de trafikdata de i dag kan begära ut från teleoperatörerna.

Så varför kan de inte nöja sig med det? Det fungerar ju redan ganska hyggligt. Varför ska datamängderna ökas kraftigt och nya mätdatatyper läggas till? Behövs det verkligen?

Rebusrally den 19:e september

Rebusrally är en... annorlunda sport. Unfortunately, no one can be told what rebusrally is, men jag ska ändå göra ett försök.

Trots namnet är det inte en hastighetstävling, utan en tillställning i betydligt makligare tempo för ordvrängare, korsordslösare, sodokuister, kalenderbitare och andra knep&knåp-människor.

Vad går det ut på då?, hör jag er fråga. Jo, att ta sig runt en bana på ett av Lantmäteriets kartblad i Linköpingstrakten genom att lösa rebusar vars lösningar är ortsnamn på kartbladet. Enkelt.

Nu är rallyrebusar inte riktigt skapade som andra rebusar. Man kan till exempel få lyssna på Rolling Stones-låten "Paint it Black", varvid man förväntas inse att lösningen är den lilla orten Svartmåla som råkar finnas på det aktuella kartbladet, vilket avslöjar var nästa kontroll är belägen. (Faktiskt inte i Svartmåla som man kunde tro, men låt oss hoppa över de finare detaljerna i navigeringen.)

Vid nästa kontroll kan man få en papperslapp som det står "ALLERAD" på. Hur ska man uttyda det, då? Jo, om man lägger till ett "N" får man "NALLERAD", som givetvis är en "BJÖRNKÖ". Men eftersom vi lagt till ett "N" måste vi såklart ta bort det igen, vilket ger oss "BJÖRKÖ". Som finns på kartan. (Hur i helsike listar man ut det, frågar ni, men är man en minibuss fylld med grunnande människor kan man uträtta oväntade storverk...)

Och för att man inte ska ha långtråkigt i sitt fordon förses man också med stora mängder pyssel att lösa. Låt oss säga att para ihop inledningsmeningar från kända böcker med rätt boktitel. Eller att utifrån en ljudinspelning identifiera ett antal verktyg, samt ange om de drivs av 12V, 230V, tryckluft eller handkraft. (Skruvmejseln var väldigt knepig.)

Vid dagens slut fastställs ett vinnarlag, som får äran att arrangera nästa rebusrally.

Och det var hit jag ville komma. Laget som jag hade hoppat in i för att åka rebusrally för några veckor sedan råkade komma tvåa. Men vinnarna hade just precis arrangerat ett rally, och hade därför enligt reglerna frisläng. Och då blir det... tvåan... som... arrangerar...

Så den 19:e september är ni hjärtligt välkomna att åka rebusrally! Boka datumet! Anmälningsinformation kommer att finnas inom en framtida framtid på www.rebusrally.se.

Det kommer att bli skitskoj.

Linux-administratörer sökes

Platsannonsen som jag nämnde tidigare finns nu ute. Sök, sök!

Blogga, och det skall varda dig givet

Häromsistens bloggade jag om Heston Blumenthals The Big Fat Duck Cookbook, illustrerad av Dave McKean.

Idag fick jag en tidig fyrtioårspresent.

En tändsticksask ovanpå kartongen som storleksjämförelse.

Ett barn ovanpå boken som storleksjämförelse.

Kassetten

Pärmens framsida

McKean-illustrationer (v.v. bortse från fotografens tumme)

Och så de första styckena från Harold McGees förord:

This is a cookbook like no cookbook I've ever seen.

At first glance it looks right. It calls itself a cookbook, bears the names of a famous chef and restaurant, tells a story of struggle rewarded with stars, and proceeds to recipes and close-ups. But the recipes are dwarfed by their head-notes, and they're followed by a set of disquisitions on, among other things, perfume and acids and the science of chewing. From a perfumer and a physicist and a chewing specialist. Then there's the startling art, the telescoping typography. Surprise!

This book is serious fun. It nudges us to set aside our preconceptions about cookbooks and restaurant dining, and enjoy watching them made new. It plays with our minds to help us taste food afresh.

Tack, snälla mor!

Wrooom

I fredags hörde NORDUnets driftfolk av sig och berättade att trafiken till och från Norden plötsligt hade tredubblats och undrade om vi (dvs NDGF) hade något med saken att göra.

Jodå, det var ATLAS-experimentet på CERN som hade startat en korsreplikering av 70 TB data mellan sina tier 1-centrum, och NDGF:s system peakade på cirka 550 MB/s läs och drygt 600 MB/s skriv (dvs runt 5 gigabit per sekund).



Det är vi rätt nöjda med, med tanke på att det är dataströmmar som går över långdistansförbindelser och ner på disk.

Vänta bara till juni, när fullskaletestkörningarna börjar...

Den som firar hittar snart en orsak därtill

Jag hade ju med mig en burk ankleverpastej hem från Paris. Och så hade vi en flaska Moët & Chandon kvar sen nyår. Så en helt vanlig lördagseftermiddag tyckte vi att det var dags att göra nåt åt den saken och bjöd in en god vän som champagneursäkt.

Vi gjorde snittar med gorgonzola och päron på pumpernickel, krustader med gräddstuvade kantareller, och så lagom tjocka skivor ankleverpastej på rostat bröd tillsammans med en fikonchutney som jag tror jag fått från Allt om Mat (hacka ihop ett par-tre-fyra fikon i konjak (skär bort skaftet först) och en halv bit syltad ingefära). Det blev så gott. Och champagnen var lagom torr.

Plötsligt var det ingen helt vanlig lördagseftermiddag längre, utan en särdeles vacker försommardag. Det måste man ju fira.

Åh, hu, en grånyans!

Jag blir riktigt, riktigt trött på journalister ibland. När de vinklar resonemangen och utelämnar fakta för att få braskande rubriker ("STUDENTER AVSTÄNGDA FRÅN INTERNET UTAN RÄTTEGÅNG", någon?), eller när hela hopen springer på samma boll, som Thomas Bodström uttrycker det.

Då är det befriande att läsa Maciej Zaremba, när han med sedvanlig elegans lyfter på locket till Vojakkala-härvan och undersöker om historien verkligen är så svart-vit som pressen skildrat den.

Och tänk, verkligheten bakom löpsedlarna var kanske lite mer komplicerad än man trodde. Zarembas artikel är naturligtvis vinklad och tendentiös på sitt sätt, men det finns ändå en annan vinkel.

Jobbigt, va?