Hoppas att han inte hade körkort, bara

En fransk fysiker som arbetat med LHCb-experimentet på CERN arresterades i torsdags för misstänkta terroristsympatier, rapporterar bland andra DN, SvD och New York Times.

Och det låter ju pikant, eller hur?

Men trots att jag är professionell paranoiker så ser jag faktiskt inget som helst realistiskt sätt att använda LHC-infrastrukturen i terrorsyften. På sin höjd skulle han väl kunna tänkas ha tillgång till lite farliga ämnen.

Låt oss bara hoppas att han inte hade tillgång till en bil. Då hade han ju kunnat köra in i en folkmassa och faktiskt döda en massa människor. Det hade ju, till skillnad från LHC, varit riktigt farligt.

Wrooom

I fredags hörde NORDUnets driftfolk av sig och berättade att trafiken till och från Norden plötsligt hade tredubblats och undrade om vi (dvs NDGF) hade något med saken att göra.

Jodå, det var ATLAS-experimentet på CERN som hade startat en korsreplikering av 70 TB data mellan sina tier 1-centrum, och NDGF:s system peakade på cirka 550 MB/s läs och drygt 600 MB/s skriv (dvs runt 5 gigabit per sekund).



Det är vi rätt nöjda med, med tanke på att det är dataströmmar som går över långdistansförbindelser och ner på disk.

Vänta bara till juni, när fullskaletestkörningarna börjar...

Existentiell förvirring

Ibland, som nu när jag ska kasta mig på ett plan till Genève för att hålla en presentation om den nordiska strategin beträffande framtidens grid-infrastrukturer för en massa höjdare på CERN, slår mig två tankar:

1. Hur i hela friden hamnade jag här?
2. När kommer jag att bli påkommen och avslöjad som en bluffare?

Förhoppningsvis inte i ett konferensrum på CERN i morgon, i alla fall.

Q-ordet

Nu börjar bilden klarna av vad som egentligen hände när LHC gick sönder i september. Jag känner inte till riktigt alla detaljer, men tydligen fanns det en dålig förbindelse mellan två styrmagneter. I stället för att vara perfekt supraledande hade den en resistans på ett par hundra nano-ohm. Det är inte mycket. Det är i princip omätbart lite. Men när man gick upp till 5 TeV i acceleratorn var det tillräckligt mycket för att temperaturen i den dåliga förbindelsepunkten skulle stiga till den punkt där supraledningen abrupt försvinner - en så kallad quench - vilket är en ganska spektakulär händelse. Kaboom, i princip. Tunnelgolvet och magneterna på ömse sidor blev skadade när några ton flytande helium gick över i gasfas.

Det kommer att ta ett antal månader att reparera skadorna och inspektera de övriga förbindelserna. I maj-juni, nån gång, kan vi förhoppningsvis få se de första kollisionerna.

Darn. Nå, jag och familjen hejar fortfarande på LHC.