hatt += 1

Och hur är det egentligen att jobba på Nationellt Superdatorcentrum, då? Tja, till vardags är det som jobb är mest. För mycket möten, ofta stressigt, ibland frustrerande, för det mesta roligt. Man ska försöka klämma in tillräckligt mycket arbetstid kring dagishämtningar, husrenoveringar, umgänge och annat för att lyckas uppfylla sina åtaganden någorlunda.

Men ibland, när man håller ett föredrag eller så, får man tillfälle att reflektera lite grann.

I vårt arbete hjälper vi forskare från många olika discipliner. Det kan handla om att simulera blodflödet genom hjärtat hos en kärlkrampspatient, att utveckla bättre klimatmodeller eller att studera materians allra minsta beståndsdelar. "Vad är det bra till, då?", brukar journalister och politiker fråga, och jag brukar svara "Det vet vi inte än. Fråga mig om femtio år.".

Långsiktig, högkvalitativ grundforskning är mycket viktig för vår framtid. Helt uppriktigt kan jag säga att det vi gör på NSC för mänskligheten framåt. Det låter kanske pompöst, men det är sant, och jag är stolt.

Men så finns det de som vill sabotera. Hela tiden måste vi vara vaksamma på risken för intrång i våra system från de som är målmedvetet inriktade på att bryta sig in och störa verksamheten. Det gör mig arg och mycket envis. Not on my watch.

Från och med måndag har jag ytterligare ett åtagande att uppfylla. Då startar nämligen EGI - European Grid Initiative - en EU-finansierad driftorganisation som kopplar ihop ett par hundra beräkningscentra som NSC, och jag är utsedd att leda organisationens Incident Response Task Force, en multinationell grupp som ska styra EGIs operativa säkerhetsarbete.

Det känns mycket stimulerande.