Apropå havererade IT-projekt, så kommer jag att tänka på hur det gick till när Premiepensionsmyndigheten skapades. Det stora amerikanska konsultföretaget som skulle bygga upp systemet för hantering av premiepensioner misslyckades med uppgiften. Projektet gick helt enkelt i kvav, och införandedatumet närmade sig med stormsteg.
Vad gör man då? Tar till plan B: hacka ihop nånting i Perl, i egen regi. Man blev klar i tid, på budget, och med utmärkt funktionalitet. Och systemet är släppt som öppen källkod. Läs mer här.
Så kan ett offentligt IT-projekt också gå till.
lördag, januari 31, 2009
SAP? Ah. Då förstår jag.
Det har ju pratats mycket om Försäkringskassans nya struliga IT-system, men idag såg jag i DN vad det mer precist handlar om - Försäkringskassan försöker införa SAP. Och det förklarar ju ett och annat.
Det finns säkert bra saker att säga om SAP, men jag har aldrig sett ett införandeprojekt som inte varit försenat, kaotiskt, plågsamt och ohyggligt, ohyggligt dyrt. "Shut-up And Pay", som de säger. Särskilt spektakulärt är fallet med företaget Waste Management, där det slutade med att SAP drog sin kund inför domstol.
Det finns säkert bra saker att säga om SAP, men jag har aldrig sett ett införandeprojekt som inte varit försenat, kaotiskt, plågsamt och ohyggligt, ohyggligt dyrt. "Shut-up And Pay", som de säger. Särskilt spektakulärt är fallet med företaget Waste Management, där det slutade med att SAP drog sin kund inför domstol.
torsdag, januari 29, 2009
Knappar, knappar, knappar
Jag är inte säker på att jag kommer att våga se filmatiseringen av Neil Gaimans Coraline.
Uhm.
Vad är det här för ställe? Va? Ska jag sitta vid det här skrivbordet och vara... produktiv? Nuvetjaginteomjagförstår.
onsdag, januari 28, 2009
"Teknikneutralitet" eller "Konsten att dra allt över samma kam"
I går kväll visade Aktuellt ett inslag som kritiserade FRA-lagen från andra sidan, så att säga. Huvudpoängen i inslaget var hur synd det var om ISP (Inspektionen för strategiska produkter) eftersom de enligt FRA 2.0-förslaget inte längre ska få tillgång till FRAs signalspaning. Jag hittar inget textmaterial om inslaget hos SVT, men SvD och Aftonbladet refererar det.
Tajmingen av den här "nyheten" är underlig, eftersom det här ju stått klart sedan i september (Emma är också förvirrad), men inslaget fick mig att fundera lite grann.
Å ena sidan är det ju absurt att ISP skulle kunna beställa avlyssning av oskyldiga medborgares privata kommunikation, men å andra sidan måste ISP rimligen få tillräckliga verktyg för att uppfylla sitt myndighetsuppdrag, att förhindra spridandet av massförstörelsevapen. Jag tror säkert att ISP hittills haft god nytta av FRAs traditionella signalspaning i radiotrafiken, och jag skulle gärna se att de kunde fortsätta att få den hjälpen av FRA.
Men det går inte, för den nya lagstiftningen ska vara teknikneutral och gör ingen skillnad på olika kommunikationsformer. Allt ska behandlas lika. Och det är en väldigt konstig tanke, att det inte skulle vara någon skillnad på, säg, kortvågsradio och e-post. För det är det ju. Det behöver man inte fundera särskilt länge för att inse. Ett e-postmeddelande är förtroligare än en radioutsändning, och det är ett större intrång att avlyssna e-post än att avlyssna radio.
Om jag finge bestämma skulle FRA-lagen rivas upp, och man skulle börja om från början, med ansatsen att bedöma olika kommunikationsformer enligt deras förtrolighetsgrad, inte att dra allt över samma kam.
Tajmingen av den här "nyheten" är underlig, eftersom det här ju stått klart sedan i september (Emma är också förvirrad), men inslaget fick mig att fundera lite grann.
Å ena sidan är det ju absurt att ISP skulle kunna beställa avlyssning av oskyldiga medborgares privata kommunikation, men å andra sidan måste ISP rimligen få tillräckliga verktyg för att uppfylla sitt myndighetsuppdrag, att förhindra spridandet av massförstörelsevapen. Jag tror säkert att ISP hittills haft god nytta av FRAs traditionella signalspaning i radiotrafiken, och jag skulle gärna se att de kunde fortsätta att få den hjälpen av FRA.
Men det går inte, för den nya lagstiftningen ska vara teknikneutral och gör ingen skillnad på olika kommunikationsformer. Allt ska behandlas lika. Och det är en väldigt konstig tanke, att det inte skulle vara någon skillnad på, säg, kortvågsradio och e-post. För det är det ju. Det behöver man inte fundera särskilt länge för att inse. Ett e-postmeddelande är förtroligare än en radioutsändning, och det är ett större intrång att avlyssna e-post än att avlyssna radio.
Om jag finge bestämma skulle FRA-lagen rivas upp, och man skulle börja om från början, med ansatsen att bedöma olika kommunikationsformer enligt deras förtrolighetsgrad, inte att dra allt över samma kam.
Bwaah!
Det här blir en av mina sista bloggposter med den här taggen, för nu är pappaledigheten väldigt nära slutet. Idag lämnade jag sonen på dagis för första gången.
Det har varit en lång och strulig inskolning - först fick vi plats på en garantiförskola (en tillfällig förskola i tillfälliga lokaler för de barn som inte ryms på någon vanlig förskola), för vid den här tiden på året är det fullt överallt, och började skola in. Efter halva inskolningen fick vi dock via djungeltelegrafen tag i en riktig plats på en förskola i närheten, och efter viss beslutsvånda bytte vi dit, och började om med en ny inskolning. Men efter halva den inskolningen blev sonen sjuk och fick stanna hemma några dagar, och sedan fick vi i princip börja om igen. Men nu känner alla inblandade sig redo, och i morse prövade jag för första gången att lämna sonen till sin dagisfröken-jag-menar-förskolepedagog och gå därifrån. Det var jättejobbigt, men jag grät inte. Bara nästan.
Och nu, medan jag skrev det här, ringde telefonen, och nummerpresentatören visade dagisets nummer. Panik! När jag lyfte på luren hörde jag ett illvrålande barn. Aigz! Fast det var inte sonen som skrek, visade det sig. Fröken förskolepedagog ringde bara för att meddela att det gick så bra så och att sonen var fullt upptagen med att sitta och pyssla. Pust. Nu ska jag försöka lugna ner hjärtklappningen.
Hm, jag tror att jag behöver en skål Ben & Jerry's till.
Det har varit en lång och strulig inskolning - först fick vi plats på en garantiförskola (en tillfällig förskola i tillfälliga lokaler för de barn som inte ryms på någon vanlig förskola), för vid den här tiden på året är det fullt överallt, och började skola in. Efter halva inskolningen fick vi dock via djungeltelegrafen tag i en riktig plats på en förskola i närheten, och efter viss beslutsvånda bytte vi dit, och började om med en ny inskolning. Men efter halva den inskolningen blev sonen sjuk och fick stanna hemma några dagar, och sedan fick vi i princip börja om igen. Men nu känner alla inblandade sig redo, och i morse prövade jag för första gången att lämna sonen till sin dagisfröken-jag-menar-förskolepedagog och gå därifrån. Det var jättejobbigt, men jag grät inte. Bara nästan.
Och nu, medan jag skrev det här, ringde telefonen, och nummerpresentatören visade dagisets nummer. Panik! När jag lyfte på luren hörde jag ett illvrålande barn. Aigz! Fast det var inte sonen som skrek, visade det sig. Fröken förskolepedagog ringde bara för att meddela att det gick så bra så och att sonen var fullt upptagen med att sitta och pyssla. Pust. Nu ska jag försöka lugna ner hjärtklappningen.
Hm, jag tror att jag behöver en skål Ben & Jerry's till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
