Hemma med halmen revisited

Men? Mitt historiska blogginlägg från förra veckan som rapporterade om sonens första dagisdag försvann nånstans på vägen, ser jag. Det blev bara en rubrik kvar. Nå, jag kan nog rekonstruera det ur minnet:

Nu är vi hemma från dagis igen, och jag kan lugna alla bekymrade läsare med att allting har gått jättebra.

Jag var naturligtvis aldrig orolig. Jag har ju världens duktigaste pojke.

Hemma med halmen

Bwaah!

Det här blir en av mina sista bloggposter med den här taggen, för nu är pappaledigheten väldigt nära slutet. Idag lämnade jag sonen på dagis för första gången.

Det har varit en lång och strulig inskolning - först fick vi plats på en garantiförskola (en tillfällig förskola i tillfälliga lokaler för de barn som inte ryms på någon vanlig förskola), för vid den här tiden på året är det fullt överallt, och började skola in. Efter halva inskolningen fick vi dock via djungeltelegrafen tag i en riktig plats på en förskola i närheten, och efter viss beslutsvånda bytte vi dit, och började om med en ny inskolning. Men efter halva den inskolningen blev sonen sjuk och fick stanna hemma några dagar, och sedan fick vi i princip börja om igen. Men nu känner alla inblandade sig redo, och i morse prövade jag för första gången att lämna sonen till sin dagisfröken-jag-menar-förskolepedagog och gå därifrån. Det var jättejobbigt, men jag grät inte. Bara nästan.

Och nu, medan jag skrev det här, ringde telefonen, och nummerpresentatören visade dagisets nummer. Panik! När jag lyfte på luren hörde jag ett illvrålande barn. Aigz! Fast det var inte sonen som skrek, visade det sig. Fröken förskolepedagog ringde bara för att meddela att det gick så bra så och att sonen var fullt upptagen med att sitta och pyssla. Pust. Nu ska jag försöka lugna ner hjärtklappningen.

Hm, jag tror att jag behöver en skål Ben & Jerry's till.

Mangoodlingarna i Skåne

Mat ska vara god, gärna i dubbel betydelse. Jag betalar gärna några kronor extra för Zetas mumsiga pasta istället för tråk-Kungsörnen, och om det finns ett likvärdigt ekologiskt alternativ lägger jag gärna på ytterligare några kronor. Nånstans mellan 20 och 40 procent av pengarna vi betalar till Coop brukar gå till ekologiska varor (enligt specifikationen på kvittot).

Så det är alltså inte så förvånande att vi mest köper barnmat från Hipp och ur Sempers ekologiska sortiment. Och när Semper nu börjat med barnmat som marknadsförs som ekologisk OCH närproducerad så träffade de mig rakt i målgruppen och jag stoppade ner några burkar i vagnen utan att egentligen tänka efter. Tills jag kom hem.


Närproducerad banan- och mangopuré? Från de sydskånska mangolundarna, då?

En olycka kommer sällan ensam

Inte nog med trafikdatalagringen, det är stopp i vasken också.

Mutter.

Med bitmärken på armarna

I går natt hade jag en mardröm. Av någon anledning var jag och hustrun satta att ta hand om en krokodil. En mycket stor, människoätande krokodil. Situationen urartade snabbt till att vi förtvivlat försökte klättra uppför en lerbrant som smulades sönder under våra händer, med krokodilens käftar snappande efter oss. Vaknade alldeles uppskärrad.

Har jag förresten nämnt att sonen bits ganska mycket just nu?

Förtryckt

Jag blir så lack. I dag kom det ett nummer av Pampers nya kundtidning Pampers Village.

I den 24 sidor tjocka tidningen finns det en sida som heter "pappahörnan". Åh, wow, en (1) sida av 24 som vänder sig till mig. Tack så mycket.

Det är väl i alla fall bättre än förra sommaren när vi hade hämtat ett sånt där gratisstartpaket - sälj din själ (eller åtminstone adress och telefonnummer) till Babyproffsen så får du en kartong med varuprover på babygrejor. Glad i hågen började jag packa upp den. I Pampers-förpackningen fanns det ett brev som började "Till dig som ska bli mamma". Vid närmare granskning fanns det inte en bild på en pappa någonstans i paketet; inte ens ordet "pappa" nämndes.

Jag blev skitsur. Men jag är väl en rödstrumpa, antar jag.

Pnuvig

Eftersom min son varit en virusfabrik i tre dygn är det väl inte så konstigt om jag också blir sjuk. [feberfrossa] Antar att det är så här att vara småbarnsförälder. [badar i svett]

Trettinioåsju

Sonen är sjuk, med feber som peakade på 39,7 under helgen. Kan inte äta och har svårt att sova. Gråt och skrik. Det blir inte så mycket gjort, om man säger.

Fast nu har han tappat rösten, så nu är det i alla fall lite tystare och lugnare.