MÖP-uppdatering Tnr 211848

Idag behöver vi prata om termobariska vapen. Normala sprängämnen, sådana som används i vanliga vapen, är så att säga "self-contained" - de innehåller i sig själv allt som behövs för att skapa en explosion. Det går utmärkt att avfyra en pistol i rymden, för krutet exploderar av sig själv. Termobariska vapen, däremot, använder syre från luften som en av beståndsdelarna för att skapa en explosion. De bygger på att finfördela någon form av bränsle i luften, och sedan detonera molnet med hjälp av en liten vanlig sprängladdning.

Det är rätt svårt att förklara verkan av en termobarisk explosion på ett intuitivt begripligt sätt, men om ni har sett filmer från någon av tsunamikatastroferna vet ni att en tsunami inte bara är en ovanligt kraftig våg; det är snarare som om hela havet höjer sig och flödar in över land. Man kan ha den bilden i huvudet.

En vanlig sprängladdning ger en skarp chockvåg; det är som om man slänger en sten i ett badkar och orsakar en cirkelformig våg på vattnet. Eftersom en termobarisk explosion inte kommer från en enda punkt, utan orsakas av ett helt moln som exploderar, kommer det en hel vägg av luft. Det är som om man snabbt skulle lyfta ena änden av badkaret så att en jättevåg slår iväg mot andra änden.

Och efter den stora tryckvågen från den termobariska explosionen kommer ett undertryck. (Man pratar ibland om termobariska vapen som "vakuum-bomber"). Det blir som en stor pumprörelse genom luften. Tänk er att ni ställer ner den där badkarsänden direkt när vågen farit iväg - då har ni en djup vågdal i er ände.

Den här pumpande rörelsen är väldigt effektiv för att förstöra byggnader och strukturer, och människokroppar. Särskilt lungorna blir sönderslitna av tryckvågen.

Explosionen ger också upphov till en våg av hetta (det hörs på namnet: "termo" - värme, "bar" - tryck) som bränner sönder allt i sin väg.

En stor termobarisk explosion är bara snäppet under ett taktiskt kärnvapen.

I videon nedan syns en TOS-1A. Det är ett ryskt vapensystem som skjuter iväg raketer med termobariska sprängladdningar, upp till 24 stycken i en enda salva. (Branden som uppstår är buskage som antänds av raketavgaserna.)

Just den här salvan skjuts mot Mariupol. Även om 80% av stadens infrastruktur är förstörd, finns det fortfarande tiotusentals civila kvar.

MÖP-uppdatering Tnr 182224

Fler och fler människor slängs ner i köttkvarnen i Ukraina, utan några nämnvärda resultat. Ryssland verkar oförmöget att släppa det som bevisligen inte funkar, utan fortsätter att kasta in unga pojkar för att slaktas.

I Mariupol sökte barnfamiljer skydd i en teater där man hade gjort stora markeringar i marken utanför: "дети" - "barn" (bild nedan). Den enda effekten det hade var att teatern blev ett mål för ryska flygvapnet. De enda säkra uppgifterna som finns just nu är "många har överlevt".

Jag möter hela tiden personer som har svårt att bearbeta det här. "Men, kan de verkligen bomba barn med flit?". Det är det här jag har försökt förklara i flera år. Det här är vad Ryssland gör. De har åter och åter igen visat att deras taktik är att skapa största möjliga lidande bland civilbefolkningen.

Jag lägger också till en film från Voznesensk, staden som jag nämnde häromdagen, som käkade upp en hel mekaniserad bataljonsstridsgrupp. Innehållsvarning: den börjar med liksäckar med döda ryska soldater. Men resten är sevärd.

Slutligen:

Det är förmodligen rätt få av er som missat att jag är engagerad i Hemvärnet. Vi är runt tjugotusen soldater, och vi har på kort tid fått tiotusen ansökningar. Vi är glada, men det kommer att ta lång tid att processa alla frivilliga personer, och om man inte har tidigare militär erfarenhet hamnar man lite längre bak i kön.

Jag vill peka på att vi bara är en av en lång rad frivilligorganisationer, och att det finns många, många ställen där man kan göra konkret, omedelbar nytta som frivillig. Ett bra ingångsställe är https://www.frivilligutbildning.se/.

Särskilt vill jag slå ett slag för två alternativ:

- Röda Korset. Det är alltid Röda Korset som står främst och som håller ut längst.

- Kommunernas FRG:er; frivilliga resursgrupper. Där kan man göra omedelbar nytta utan att lära sig skjuta ihjäl andra människor med automatkarbin. Googla "[kommunnamn] FRG". 

En liten, liten text om fotografering: https://plus.google.com/#109021744783500770649/posts/5FNHU2fbKCq

(Jag verkar ha flyttat mitt skrivande mer och mer till Google+, om ni saknat mig...)

What I found in my system log

A short write-up (in English) about what the Chinese government appears to be doing to my systems.

DigiNotar och deras ansvar

Ibland tror jag att det stora hotet mot Internet inte är att skurkarna är onda, utan att de goda vägrar samarbeta.

Igår var det en sån dag.

Det finns en holländsk Certificate Authority, CA, som heter DigiNotar. Det är de som intygar att det är det holländska justititedepartementet du kommer till när du går till justitie.nl, holländska försvarsdepartementet när du går till defensie.nl. De har nämligen utfärdat digitala certifikat till holländska justitie- och försvarsdepartementen (och alla sina andra kunder) som innehavaren kan presentera för sina besökare för att intyga sin identitet. Du litar underförstått på DigiNotar, för alla webläsare kommer med den CA:n förinstallerad.

Den 19:e juli upptäckte DigiNotar att de råkat ut för ett intrång och att någon lyckats ställa ut ett antal certifikat för olika websajter till sig själv.

De berättade det inte för någon. De trodde att de identifierat alla de falska certifikaten och revokerade (ogiltigförklarade) dem. Sedan lät de saken bero.

Men i förrgår dök det plötsligt upp ett falskt certifikat för Google, utfärdat genom DigiNotars system den 19:e juli. Det dök upp i Iran, och användes för att avlyssna krypterad Gmail-trafik som annars varit säker.

Är den iranska regimen ond? Skulle de tortera, kanske döda en regimkritiker?

I Iran hänger ditt liv på kryptografin.

DigiNotar har fått ansvaret att driva en CA. De har svikit det ansvaret. Att de råkade ut för intrång är en sak. Att de försökte hemlighålla det är en helt annan. Deras underlåtenhet har riskerat livet på iranska disidenter.

Det visar sig i efterhand att DigiNotar varit utsatta för intrång från flera grupper sedan åtminstone 2009, uppenbarligen utan att upptäcka det. Det gör mig mållös. Och mycket arg.

Debatter man kanske inte behöver ta

Vi måste våga ta debatten med sverigedemokraterna, säger de. Tja. Ibland undrar jag vad det är för mening.

Jag menar, har ni läst deras politiska program?

Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet.

Det räcker egentligen att läsa den enda meningen - DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING-DING ...ursäkta, jag måste bara slå av larmet på min bullshit-indikator... öh... att läsa den enda meningen för att inse att de har en påtagligt alternativ verklighetsuppfattning.

Jag kan lätt se det framför mig - en anonym kursgård någonstans i Skåne, ett stort mötesrum och i mitten några fällbord (ni vet, den där billiga modellen med träram och masonitskiva) ihopdragna i fyrkant med ett dussin män i varierande åldrar. På den prydligt uppställda agendan står det, efter eftermiddagsfikat: "Gruppdiskussion: Vad innebär det att vara Svensk?". (Ja, jag gissar att de har skrivit det med stort S.)

Jag har sett det förr, jag har till och med varit med själv. Under såna möten bygger man sig en egen begreppsvärld, en egen semantisk verklighet där ditintills luddiga alldagliga ord får en precis teknisk betydelse.

Att försöka gå i debatt mot argument sprungna ur en sån begreppsvärld utan att själv bli nerdragen i den är nästan hopplöst.

Man hör sällan att vi måste våga ta debatten med rättshaveristerna. Eller med Jehovas vittnen. Men i grunden är det lika meningsfullt att bemöta "svenskarna riskerar att bli en minoritet i det egna landet" som "vi accepterar inte blodtransfusioner för att det står i bibeln att vi ska avhålla oss från blod" - DING-DING-DING-DING - oj, ursäkta. De har förberedda svar på allt, man fastnar snabbt i detaljdiskussioner om orddefinitioner och forskningsresultat, och det enda man önskar är att man kunde komma på ett finkänsligt sätt att säga att de har grävt ner sig i en ohälsosam mental grop.

Det kan vara en intressant övning att ta sig genom en sån diskussion utan att hänfalla till invektiv, men meningsfullt? Tja.

*burp*

Rustik på Hagdahls kök. Jag säger bara det. Gå dit.

Hurra! Jag finns! ...eller?

Jag har inte gjort någon större hemlighet av att jag tycker att det är kuriöst att man som pappa flyger helt under marknadsföringsradarn. All föräldrarelaterad reklam, med mycket, mycket få undantag, vänder sig till mammor.

Men häromdagen! Coop skickade direktreklam om Änglamarks babyprodukter, adresserad till mig! Klang och jubel!

Jag öppnade försändelsen och läste om hur man som Coop-medlem får 20% rabatt på blöjor och barnmat, och så längst ner fanns det en rabattkupong... på....

...dambindor.

Gå på UppLYSning, skaffa dig en gråskala

Jag kan bli fruktansvärt trött på svart-vitt tänkande. Ni vet, personer som bombsäkert slår fast hur det är, och viftar bort alla försök att peka på möjliga komplikationer. Det här är naturligtvis ett fenomen som särskilt blommar upp i valtider, men det finns ständigt närvarande i bakgrunden när man umgås med nördar (som vi). Tröttsamt.

Svart-vitt tänkande har vi sett gott om på sistone. Datalagringsdirektivet, någon? Ont, fult, fel, dåligt, Stasi, Hitler. Eller också det enda som står mellan våra barn och pedofilterroristerna.

Jag tycker datalagringsdirektivet är ett jäkla skitdirektiv, vilket mina k. läsare torde vara medvetna om, men jag har också väckt en och annan upprörd känsla när jag hävdat att det finns problem som datalagringsdirektivet skulle lösa, och som man behöver lösa på andra sätt om det inte blir någon svensk implementering av direktivet.

Det faller nämligen inte alltid i god jord att hävda existensen av en gråskala mellan svart och vitt.

Om en knapp vecka, 28/9, finns det ett utmärkt tillfälle att skaffa sig en gråskala vad beträffar just datalagringsdirektivet. Då föreläser nämligen Anders Ahlqvist, biträdande chef för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion, under den något intetsägande rubriken "Hur har IT förändrat polisens arbete?" på Linköpings universitet. (Mer information här.)

Jag har hört honom prata under den rubriken förr, och jag har anledning att anta att han kommer att prata en hel del om datalagringsdirektivet och om att spåra IP-adresser. Gå dit om du har möjlighet.

Grimasch

Ibland får man skämmas. Permittenttrafiken. Baltutlämningen. Och så det här; Sverigedemokraterna i riksdagen.

Det här är en dålig dag att vara svensk. Jag skäms för mitt land.

Till gagn för fred, frihet och återföreningen av ett oberoende Korea

Ja, vad ska man rösta på? Jag har ju redan utförligt konstaterat att alla alternativ suger, på ett eller annat sätt. Det handlar inte längre om vad man vill rösta på, det handlar om vilka idiotier man kan tänka sig att svälja.

Jag börjar luta åt att man får förlita sig på personröster. Man letar reda på en riksdagskandidat med hyggliga chanser att komma in som tycker ungefär som en själv (för det är inte nödvändigtvis så svårt). Och så kryssar man den kandidaten, slår händerna för öronen och springer ut ur vallokalen vilt skrikande "LALALA! BINGOBINGOBINGO!" och ägnar de närmaste fyra åren åt att försöka låta bli att tänka på vilket parti man röstat på.

Fast, det är ju klart. Det är ju lättare med partier vars idiotier håller sig inom Sverige. Det är värre med påhitt som de rödgrönas "vi kommer att kräva att USA avvecklar alla sina militärbaser utanför landets gränser". Det vore jobbigt att behöva skämmas för sitt land inför resten av världen. (Ja, utom Nordkorea, då.)

Hej, Linköping!

Jag vill inte gnälla, och jag vägrar ta ordet "livspussel" i min mun, men det har väl kanske varit så att det där med att självmant uppdatera sina inkomstuppgifter hos kommunens utbildningsförvaltning... ja, vi har väl inte varit så duktiga på det. Vi har säkert nån gång blivit informerade om att vi förväntas göra det, men... ja, ni vet hur det är.

Men ingen fara! Linköpings kommun skickar naturligtvis ut små vänliga påminnelser.

"trots skriftlig påminnelse", "debiteras motsvarande taxans högsta inkomstklass", "avstängning från barnomsorgen". Puss på dig också!

Men det är OK. Brevet avslutas ju ändå "med vänliga hälsningar".

Virtuell sekretess

Mm, fantastiskt.

Socialförvaltningen på en stockholmskommun faxar en beställning av vårdtjänster tillsammans med detaljerade patientuppgifter till ett vårdgivande företag. Fast företaget har ingen pappersfax, utan bara en virtuell fax hos faxa.se, vilket betyder att patientuppgifterna hamnar som en PDF i en Gmail-inlåda tillhörande en person på företaget. Den här personen vidarebefordrar PDF:en till en annan Gmail-adress.

Uppenbarligen fel adress. För den tillhör min fru. Som absolut inte har med saken att göra.

Däremot har hon mångårig erfarenhet av att ställa upp regelverk för hantering av sekretessbelagd information inom offentlig förvaltning.

Fiskar. Varma.

OMFG

Jag har ju tidigare rant:at utförligt om det onda med att ha statiska defaultlösenord på sina produkter, men det här tar nog priset - ett statiskt lösenord som inte kan bytas. "Changing the access data would impede communication between WinCC and the database and is therefore not recommended", som leverantören Siemens säger.

Smygpropaganda för datalagringsdirektivet

Hm, är det möjligen någon PR-byrå som fått ett uppdrag att skapa en bättre grogrund för datalagringsdirektivet?

Läs den här DN-artikeln. Mot slutet nämns i förbigående

Frågorna om vem som ska betala och vilka skyldigheter teleföretagen ska ha att lämna ut uppgifter ska snart regleras i lag.

men utan att nämna att det är datalagringsdirektivet som avses, eller att det är en minst sagt omdiskuterad fråga. Är inte det lite... konstigt?

För övrigt tycker jag att det är väldigt okontroversiellt att polisen vid tillräckligt grova brott kan begära ut trafikuppgifter från operatörerna, men det borde vara minst lika okontroversiellt att polisen ska stå för kostnaderna. Ungefär på samma sätt som polisen inte kan åka till närmsta mack och kräva att få full tank utan att betala för sig.

Bodström mörkar om datalagringsdirektivet

I en replik på SvD:s Brännpunkt försöker Thomas Bodström få det att framstå som att det där med datalagringsdirektivet, ja, det är inte så farligt.

Datalagringsdirektivet handlar i korthet om polisens möjlighet att kartlägga personers telefonkontakt med varandra.

heter det. Och

Genom att teleoperatörer redan lagrar uppgifterna i faktureringssyfte, kan polisen klara upp många allvarliga brott.

Det här är ett väldigt ohederligt försök att bagatellisera datalagringsdirektivet. Direktivet handlar om betydligt mer än att "kartlägga personers telefonkontakt", och det handlar om att tvinga operatörerna att spara betydligt mer data om oss än de gör idag.

Den här övervakningen ska utökas från telefonins värld till att omfatta all elektronisk kommunikation; IP-telefoni, mail, ja, till och med handlingen att överhuvudtaget accessa Internet ska loggas och lagras. (Som jag själv skrev redan 2008.)

Men Bodström försöker få det att låta som om det bara handlar om att reglera betalningen som de snåla operatörerna kräver för att lämna ut sina faktureringsdata.

Fult, Thomas. Mycket fult.

Var det verkligen hit vi ville nå?

En särskild sorts nördighet som jag hänfaller åt ibland är att läsa rapporter från Statens haverikommission. De är väldigt spännande, även om jag föredrar de där tabellen över antalet skadade och döda bara innehåller nollor.

Men en sak är lite lustig med deras rapportmall. Incidenterna ska nämligen också bedömas ur ett jämställdhetsperspektiv. Så beträffande en incident som i sammanfattningen beskrivs så här:

På morgonen den 7 december 2007 skulle Lufthansa CityLine, RJ 700, (LH)
starta från Landvetter mot München. Samtidigt befann sig Blue 1, RJ 85, (B1)
på inflygning till flygplatsen efter flygning från Helsingfors. LH begärde att få
taxa ut och fick på GND1-frekvensen klarering att taxa till väntplats bana 21.
Ett flygplan från SAS hade taxat ut för start före LH, men avbröt starten p.g.a.
ett inträffat tekniskt fel och påbörjade därför intaxning igen.

LH fick vid två tillfällen klarering till väntplats bana 21, vilket kvitterades kor-
rekt av besättningen förutom att ordet ”väntplats” utelämnades. Besättningen
blev instruerad att skifta till en annan radiofrekvens, vilket även korrekt kvit-
terades av styrmannen. Frekvensskiftet utfördes dock aldrig, utan LH fortsatte
taxningen förbi väntplatsen och ställde upp på bana 21.

Flygledaren upptäckte på sin markradar vad som inträffat och beordrade B1
att omedelbart avbryta inflygningen. B1 befann sig då på ett avstånd av ca
2000 meter från bantröskeln.

kan man i rapporten läsa:

Den aktuella händelsen har också undersökts utifrån ett jämställdhetsperspektiv, dvs. mot bakgrund av frågan om det finns omständigheter som tyder på att
den aktuella händelsen eller dess effekter orsakats eller påverkats av att berör-
da kvinnor och män inte har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i
olika avseenden. Några sådana omständigheter har dock inte hittats.

No shit?

Larmrapport!

På sistone har det förts en intensiv diskussion om alla konstiga kemikalier som finns i vår mat - nu åter aktualiserad genom Stefan Jarls film "Underkastelsen".

Men det finns ett skrämmande faktum som ännu inte kommit fram i debatten; att kött från den moderna djurhållningen innehåller signifikanta mängder av det kemiska ämnet tryptofan. I kroppen bryts tryptofanet ner till 5-hydroxytryptofan som har förmågan att snabbt tränga genom blod-hjärn-barriären och påverka nivåerna av signalsubstanser i hjärnan. 5-hydroxytryptofan har visats ha ett starkt samband med såväl epilepsi som depression. Tryptofan ingår även i det kraftiga giftet kontryfan, som orsakar förlamning.

Allt i det föregående stycket är sant. Övning för studenten: avgör om du bör bli livrädd för att äta kött eller ej.

Läs även gärna Lisa Förare-Winbladhs utmärkta föredrag Matmyter, halvsanningar och Cordelias tystnad.

Rick Falkvinge, fan och bibeln

Rick Falkvinge har läst ett dokument från ministerrådet och vrider sig i konvulsioner över det.

På något sätt - jag förstår inte riktigt hur - lyckas han vrida till det så att ett uttalande om att man behöver bättre kartlägga IT-brottslighet, "including crime related to the invasion of privacy, financial cybercrime, unauthorized access for the purpose of sabotage, crime against intellectual property, attacks on networks and against information systems, on-line fraud, child pornography and spam, and trafficking in illicit substances", till att det här skulle vara orsaker man vill släcka nätet för. Duh? Foliemössa?

Rick skriver "det faktum att det står i ett dokument om censuren tycker jag är talande nog i sig självt". Nej, Rick, det är det inte. Det här dokumentet handlar om arbetet att ta fram en strategi mot IT-brottslighet. Att en av delpunkterna handlar om Internetfiltrering som varken du eller jag gillar, innebär inte att dokumentet handlar om censur.

Nästan hela dokumentets innehåll är faktiskt alldeles utmärkt. Vi behöver ett utökat och effektivare internationellt samarbete mellan rättsvårdande myndigheter och alla de olika IT-säkerhetsoperatörerna.

Rick, du och Christian brukar säga att barnporrsproblemen inte ska sopas under mattan med filtrering, utan att man ska gå direkt på de fula fiskarna istället. Min fråga är hur i helvete det ska gå till utan initiativ som det här?

Förresten håller MSB på att samordna framtagandet av en nationell strategi för samhällets informationssäkerhet (se till exempel kapitlet om informationssäkerhet i den här skrivelsen från regeringen). Trots ett starkt inslag av snömos i målformuleringarna hoppas jag att det leder till nånting bra. Men du kan säkert hitta en konspirationsteori även här.

[Edit: trasig länk fixad]

Onda vinstdrivande förskolor

Studera noga den här bilden. Den visar ett marknadsliberalt experiment vi utför på vår son.


Jag är faktiskt genomnöjd att vi hamnade på den förskola vi gjorde. Det var mest av en slump; det var en granne som tipsade oss om att det fanns platser lediga på deras barns förskola. Efter ett snabbt studiebesök bestämde vi oss för att skola in sonen där, och det har vi aldrig ångrat.

De har en genomgående pedagogisk tanke, nämligen att barnen kan, om man bara låter dem. Och gissa om de kan, och om de tycker att det är roligt.

Som ängslig förstagångsförälder är det lätt att fastna i en ompysslingsfälla, där man hela tiden hjälper barnet med allting. Vore det inte för vår förskola hade vi aldrig insett att sonen före två års ålder faktiskt kunde sitta på en vanlig stol och själv ta för sig av mat och dryck, äta på vanligt porslin och dricka ur riktigt glas, och sedan själv bära bort disken efter sig. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för oss och honom var det en stor sak.

Senaste halvåret har hans verbala förmåga formligen exploderat, och på utvecklingssamtalet med hans ansvarspedagog för några veckor sedan bestämde vi att det var dags att ge honom några nya utmaningar, och börja leka med ordbilder. Det är det vi ser på fotografiet; hans pedagog har samlat bilder av saker som är nära honom - bilder på oss, på favoritkompisen, en mask, en bil, ... - och lappar med motsvarande ord som de leker tillsammans med.

Jag är oändligt imponerad av mängden energi och uppmärksamhet som vår förskola ger varje enskilt barn. Och varje vecka får vi en skriftlig rapport om vad som hänt sedan senast; det från den jag hämtat bilden.

Men det här tycker inte socialdemokrater som Ola Möller om. Vår förskola är nämligen vinstdrivande, och "alla studier pekar på att det är kvalitén det tummas på när vinstbegäret gör sig gällande i skolverksamheterna", enligt Möller. Trots att det i hans egna källor uttryckligen sägs "Det finns ingen forskning som visar på att friskolor producerar sämre kunskapsresultat".

Nå. Min poäng är inte att vinstdrivande förskolor skulle vara bättre än kommunala. Jag är övertygad om att det finns gott om kommunala förskolor som är lika bra som vår. Jag är lika övertygad om att det även finns usla vinstdrivande förskolor och usla kommunala förskolor.

För mig är lösningen uppenbar; bättre kontrollmekanismer för att detektera och åtgärda dåligt fungerande förskolor. Men så ser inte Möllers värld ut; han är ointresserad av vad barnen och deras föräldrar tycker; för honom är vinstintressen automatiskt onda.

Jag hoppas att han aldrig får någon makt över vår förskola.

(Tack till Sanna Rayman för inspiration.)