Vet hut!

Karin Enström, en av moderaternas sanna hard-liners, har en debattartikel i Nerikes Allehanda idag. Och jag blir så trött.

En av FRA-debattens mer slitna uttryck är "nyspråk", men jag kan inte hjälpa det. Enströms artikel är så fylld av nyspråk att jag inte vet var jag ska börja. Kanske ska jag börja i slutet:

Signalspaningslagen är inte ett steg mot ett övervakningssamhälle utan i stället ett steg mot ökat integritetsskydd i syfte till att göra Sverige till ett land som både blir mer säkert och rättssäkert.

Ursäkta, men hur i helvete har hon mage att säga att det skulle öka integritetsskyddet att ge staten tillgång till hela befolkningens internet- och telekommunikation? Hur kan man formulera en sådan mening utan att dö av skam?

Om man skulle skramla till en biljett till Stasimuseet i Berlin till henne? Karin Enström skulle behöva en stunds stilla reflektion där.

Fult debattknep #2

Guilt by association brukar man säga på engelska. "Jaha, du tycker man ska bygga bättre motorvägar, du. Hitler tyckte också om motorvägar. Är du nazist, din jävel?".

Det är inget vackert sätt att debattera på.

Paulina Neuding på SvD:s ledarredaktion är upprörd över att Lars Ohly tydligen följer Jinges blogg.

Jaha. Tja, vad vet jag. Kanske är det verkligen så att Neuding själv bara läser bloggar som hon helt och fullt håller med, tråkigt som det kan låta.

Själv följer jag SvD:s ledarblogg.

Suck

Jag är en geek. Make no mistake. Jag är till och med stolt över det. (Herregud, vem vill vara en jock?)

Men samtidigt som jag bejakar min inre geek kan jag bli så frustrerad av andra nördar.

Det här svart-vita tekniktillvända tänkandet, till exempel. Xkcd illustrerar det utmärkt:


En variant på samma tema är "OMG, hur kan de få använda skärmdumpar som bevisning i en rättegång?! De kan ju förfalskas!". Surprise: nästan all bevisning kan förfalskas. Folk kan till och med ljuga (gasp!) i vittnesbåset. Nämndens ledamöter skulle eventuellt kunna tänkas vara beredda på den möjligheten.

Tro det eller ej.

Kan någon förskriva perfenazin till staten?

Rutten över Akkajaure mellan Ritsem och Änonjalme trafikeras sedan decennier av M/S Storlule. Fram och tillbaka går den lilla båten med fjällvandrare och deras packningar. Fjällvandrarna inne i kajutan, packningen staplad på det minimala fördäcket. Den ryms inte inne.

När jag senast for med Storlule berättade skepparen om när han råkade ut för en passagerare av det mer udda slaget. Passageraren kom gående i lågskor och överrock med en vanlig resväska i handen. Ett visst tumult utbröt när han kom ombord, för han vägrade att lämna sin väska på fördäcket. "Men herregud!", utbrast han, "Där kan ju vem som helst komma och slänga den i sjön!".

Den här mannen var naturligtvis inte frisk; han var psykotisk. Historien är inte rolig, den är tragisk.

Men jag har tänkt en del på den på sistone. När jag hör statliga företrädare efterlysa allt mer inkräktande övervakning, inte bara av skurkar och misstänkta skurkar, utan även av alla oskyldiga, då tänker jag på mannen på Akkajaure.

"Men herregud! På nätet kan ju vem som helst sitta och planera terrordåd!".

Vad gör man om staten är psykotisk?

Hemma med halmen revisited

Men? Mitt historiska blogginlägg från förra veckan som rapporterade om sonens första dagisdag försvann nånstans på vägen, ser jag. Det blev bara en rubrik kvar. Nå, jag kan nog rekonstruera det ur minnet:

Nu är vi hemma från dagis igen, och jag kan lugna alla bekymrade läsare med att allting har gått jättebra.

Jag var naturligtvis aldrig orolig. Jag har ju världens duktigaste pojke.