Stollerier

Det finns en underlig tendens hos vissa personer att avfärda vetenskapliga teorier för att man inte tycker om dem. För att de är obekväma, opraktiska eller stör ens estetiska sinne. Jag har tappat räkningen på de högeligen alternativa partikelfysiska modeller jag sett presenterade för att upphovsmannen inte tycker om kvantmekanik för att den "strider mot sunt förnuft". Man vill så innerligt att elektroner ska bete sig som tennisbollar, inte som sannolikhetsfält, att man konstruerar komplicerade teorier där elektronerna äntligen får vara tennisbollar. Tyvärr tenderar de teorierna dock att inte ha så mycket gemensamt med verkligheten som vi observerar den.

Och nu har vi fått klimatskeptiker. Typiskt handlar det om förståsigpåare utan relevanta fackkunskaper som tycker sig ha fog för att hävda att IPCC har totalfel och bara är styrt av politiska intressen.

Själv brukar jag sortera de här personerna i samma fack som de som säger att 11 september-attentaten iscensattes av USAs regering, att månlandningarna är fejkade, att fotbolls-VM 1958 aldrig ägde rum, och att Belgien inte existerar. (Eller, ja, de båda sista länkarna hör hemma i humorfacket, om man ska vara helt precis...)

Turligt nog finns det dock de som faktiskt ids gräva sig ner i argumentationen och visa var det går snett. Och nej, man kan inte påstå att "temperaturerna legat still eller sjunkit något under de senaste tio åren". Det finns helt enkelt inte underlag till det.

"Signalspaning" för polisen utreds

Nu tillsätter Justitiedepartementet den utredning om polisens och säkerhetspolisens behov av massavlyssning som tidigare utlovats. "Underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov" har utredningen döpts till.

Sammanfattningen av utredningsdirektiven lyder:

Mot bakgrund av att Försvarets radioanstalt endast kommer att bedriva signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt den inriktning som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten bestämmer, uppdras åt en särskild utredare att

• kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden,
• utreda hur detta behov ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt, och
• lämna fullständiga författningsförslag i frågan.

Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 30 juni 2009.

Nån som tror att utredningen kommer fram till att polisen inte ska få massavlyssna?

Att avlyssna en bro

Peter J Olsson, Kvällpostens politiske redaktör, har också uppmärksammat att FRA-lagen ålägger Öresundskonsortiet, företaget som äger och driver Öresundsbron, att avlyssna fiberkablarna i bron. Något udda verksamhet för ett broföretag, som sagt.

Öresundskonsortiet själva ställde sig i juni något frågande till det hela.

NDGF på två minuter

I dag hålls LHC Grid Fest, en invigningsceremoni för det världsomspännande datorsystem som ska ta hand om utdatat från LHC-acceleratorn (när den väl kommer igång). Ett av inslagen var videoreportage från alla de deltagande centrumen runt om världen.

Det här är bidraget från det nordiska centrat, NDGF:



(Om ni undrar över dialekten, så är det David, vår skotte, som pratar.)

Nåt tekniskt

Över Öresundsbron passerar inte bara bil- och tågtrafik, utan också en rejäl mängd datatrafik. Bron innehåller inte mindre än 384 fiberpar som hyrs ut av Öresundskonsortiet, företaget som äger och driver bron.

Öresundskonsortiet är dock inte så intresserat av att bygga upp en egen kompetens kring datakommunikation, så fibrerna hyrs ut som så kallad svartfiber. Det innebär att den som hyr fibern helt enkelt får tillgång till fiberns båda ändar, och själv får stå för den transmissionsutrustning som behövs för att skicka trafik genom den, eller hyra ut den till mindre operatörer som en del av en längre svartfiberförbindelse. De 384 fiberförbindelserna hyrs av några av de stora trafikoperatörerna, spelare som Telia Sonera International Carrier, TDC Song och Telenor.

En av de här mindre operatörerna är NORDUnet, som kopplar ihop de nordiska ländernas nationella akademiska nät med varandra och med omvärlden. Om jag från min jobbdator på Linköpings universitet kontaktar www.cern.ch så går uppkopplingen över det svenska universitetsnätet SUNET till Stockholm, där den går in i en NORDUnet-router i Fredhäll, fortsätter genom en fiber till Örestaden utanför Köpenhamn där den kommer ut i en annan NORDUnet-router, fortsätter genom det europeiska forskningsnätet GÉANT2, och går slutligen via det schweiziska forskningsnätet SWITCH till CERN. Pust. Det där var 150 mil fågelvägen på 18 millisekunder.

Men låt oss gå tillbaka och titta på NORDUnets fiberförbindelse mellan Fredhäll och Örestaden. NORDUnet äger inte den här fibern, de bara hyr den som svartfiber av Telenor. NORDUnet får alltså tillgång till en fiberände i Fredhäll och en i Örestaden; lyser man i ena änden kommer ljuset ut i den andra. Och det är just det man gör - med hjälp av laserdioder skickar NORDUnet datatrafik genom fibern. Det är till och med så att man använder flera lasrar av olika färg för att få flera oberoende kommunikationskanaler genom samma fiber - det är det här som kallas våglängdskanaler (eller i vardagslag "lambdor").

Det är naturligtvis inte så att Telenor har dragit en enda sammanhängande fiberkabel mellan Fredhäll och Örestaden. Fiberförbindelsen består i själva verket av en kedja av hopkopplade fiberkablar. Vissa av dem är Telenors egna, andra har Telenor i sin tur hyrt in. Som till exempel den åtta kilometer långa förbindelsen över Öresund, där Telenor har hyrt en fiber av Öresundskonsortiet.

Så min uppkoppling till CERN passerar alltså gränsen i en kabel som ägs av Öresundskonsortiet, är uthyrd till Telenor och sedan uthyrd i andra hand till NORDUnet. Och det är trafiken i den här kabelsnutten, den som korsar gränsen, som FRA ska ha tillgång till.

Enligt den nuvarande FRA-lagen, den som antogs i juni, är det den "trådägande operatören", dvs Öresundskonsortiet i det här fallet, som är ålagd att skicka en kopia av signalen till FRA. Okej, det är inte så svårt för Öresundskonsortiet att koppla in en optisk splitter som skickar en kopia av ljussignalen till FRAs samverkanspunkt. Ljuset som lyser in i fibern i Fredhäll kommer nu ut på två ställen, dels i Örestaden, dels i FRAs samverkanspunkt.

För att komma åt innehållet i ljussignalen måste samverkanspunkten ha i princip samma uppsättning utrustning som NORDUnet har i Örestaden, och den måste vara konfigurerad likadant. FRA måste få veta vilka våglängdskanaler som finns i fibern - hur många lasrar som används och exakt vilken färg de har. De måste få veta vilka länklagerprotokoll som används i de olika kanalerna, och vad kanalerna används till. Det här är det bara NORDUnet som vet, men de är skyldiga att berätta det för FRA. (Se sidan 86 i propositionen.)

Det här är alltså en ganska komplicerad historia att hantera, men komplexiteten hamnar i FRAs ände. Öresundskonsortiet behöver bara skicka en kopia av ljussignalen - det är FRAs problem att packa upp den och söka genom den.

Men nu har vi fått nya riktlinjer från regeringen. FRA ska inte längre ha tillgång till hela trafikflödet, utan det verkar som om samverkanspunkterna ska skötas av någon annan statlig myndighet. Vilket, med rätta, inte upplevs som någon större förbättring. Så länge staten får en kopia av hela trafikflödet för genomsökning är det fortfarande massavlyssning vi pratar om.

Många säger då: "Men varför inte låta operatörerna göra den första filtreringen?". Men efter min långrandiga utläggning ovan ser vi (om jag lyckats med min pedagogik) att det faktiskt inte är så himla enkelt.

Det är inte rimligt att ålägga den trådägande operatören, Öresundskonsortiet, att ta över driften av samverkanspunkten. De är ett broföretag, inte ett telekomföretag.

Möjligen kan man ålägga NORDUnet att lämna ut en kopia av sin internationella trafik, men då måste den avlämnas i Fredhäll. FRA skulle bli tvunget att upprätta samband med varje enskild slutanvändare av de 384 fibrerna i bron, istället för att bara interagera med Öresundskonsortiet. Jag är inte säker på att det här är en framkomlig väg heller.

Det här är ett problem.


---
Brasklapp: Okej, okej, jag är faktiskt inte säker på om NORDUnets Telenor-fiber verkligen går i bron eller om den går i sjökabel. Och det kan säkert finnas andra detaljer som inte stämmer ovan, men den viktiga poängen är att den trådägande operatören inte nödvändigtvis har några realistiska möjligheter att sköta filtreringen.


Uppdatering 2008-10-13: Nu har jag fått bekräftat att NORDUnets fiber mellan Fredhäll och Örestaden faktiskt ligger i bron, så resonemanget ovan är inte bara principiellt utan också rent faktiskt korrekt. 8^)

Trafikstråk - ännu fler teorier

Conjoiner har svaren från ytterligare några riksdagsledamöter om vad de tycker att ett trafikstråk är. Det är en ganska stor spridning på dem, får man väl säga. (Folkpartisten Gunnar Andrén kan för övrigt stoltsera med det mest oförskämda svaret. Han får inga klappar av tomten i jul.)

Det mest insatta svaret torde komma från Mikael Andreasson, utredare hos Folkpartiet, som har fått svara i Barbro Westerholms ställe. Han säger:

Med ordet trafikstråk avser vi trafiken mellan logiska adresser. Trafik i det globala telenätet kan som bekant ta olika vägar via kablar, satellit eller radiolänk, men den har fortfarande ett ursprung och ett mål. Därför kan man peka ut dessa inriktningar som trafikstråk. Ett trafikstråk kan spridas över olika ledningar, och gå delvis via satellit och delvis via ledning.

Åkej. Så när vi talar om att FRA bara ska få tillgång till vissa trafikstråk, så har det inte någon direkt koppling till en enskild fysisk kommunikationskanal. Åtminstone enligt Andreasson. (Och det här är ett svar som går i samma stil som Ingvar Åkessons gissning häromdagen.) Ett trafikstråk är alltså inte "trafiken i kabel X", utan snarare "trafiken mellan utrikesdepartementet i land R och deras ambassad i land U", och sedan antar jag att det är upp till FRA att avgöra vilka kablar och radiofrekvenser som ska genomsökas och vilka sökbegrepp som ska användas.

Det här är väl ett minst lika rimlig tolkning av begreppet "trafikstråk" som min första gissning, baserad på Johan Linanders förklaring, nämligen att ett trafikstråk motsvarade en våglängdskanal.

Men jag tycker nog att det är lite synd att de personer som varit inblandade i att ta fram de här riktlinjerna verkar ha så fundamentalt olika bild av vad de betyder.

Trafikstråk? Ingvar vet inte heller!

Punkt 4 i regeringens lista över förbättringar i FRA-lagen:

FRA ska bara få tillgång till de "trafikstråk" som domstolen bestämmer.

Så vad är ett trafikstråk? Johan Linander skriver:

Trafikstråk är t.ex. visst frekvensutrymme i en kabel.

Och Sofia Könberg skriver:

Trafikstråk betyder ett logiskt frekvensutrymme i kablar, via satellit eller radiolänk.

Det låter ju väldigt mycket som om det är våglängdskanaler Johan och Sofia talar om.

Men för en stund sedan frågade jag Ingvar Åkesson vad ett trafikstråk var. Ikväll höll han nämligen en föreläsning på Linköpings universitet, anordnad av Utrikespolitiska studentföreningen, och jag kunde naturligtvis inte hålla mig borta (och inte hålla mig tyst heller, för den delen). Vad han svarade? "Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna." sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt, närmare bestämt de båda pilarna till höger i den här bilden:

Och det är ju nånting helt annat än en våglängdskanal. Vid den punkten är dataflödet redan rejält hårt reducerat, så det här skulle faktiskt vara en bättre betydelse av "trafikstråk". (Hampus Eckerman har påpekat för mig att Ingvar använde ordet "trafikstråk" i en intervju med Ny Teknik redan januari 2007, så helt okunnig om ordet kan han inte vara.)

Men det finns ett ord till i punkt 4 som behöver definieras. Vad betyder det att FRA får tillgång till ett trafikstråk? Ingvar var inte jättetydlig, men jag tyckte mig kunna tolka en del av hans formuleringar som att samverkanspunkterna skulle fortsätta ägas och drivas av FRA, men att deras konfiguration skulle godkännas av den nya specialdomstolen. Låt oss hoppas att jag misstolkar honom. Och vi ska också komma ihåg att inte heller Ingvar Åkesson sitter på alla svar - propositionen håller fortfarande på att skrivas.

En YouTube-sammanfattning av föreläsningen kommer att dyka upp såsmåningom, har jag fått veta, och vi ska se om vi inte kan ordna tillgång till hela videoinspelningen på något sätt också.