Billetten?

Jag hjälpte nyss en amerikan att utforska tågförbindelserna mellan Köpenhamn och Oslo. Varken DSBs eller NSBs sökmotorer erkänner existensen av några dylika, utan man måste gå till SJ.

Vänligt nog tillhandahåller SJ en engelskspråkig version av sin sökmotor, men sådär jättelätt gör de det ändå inte för sina icke-svenskspråkiga kunder. Försöker man hitta förbindelser från "Copenhagen" får man en dialogruta i nyllet, som säger "We could not find a unique station that matches the departure place you entered. Remember to use Swedish spelling in the From field!".

OK. Fair enough. Men om man försöker på nytt med "Köpenhamn" så händer samma sak!

I själva verket måste man använda det danska namnet. Men (och nu börjar det bli riktigt jobbigt för vår amerikanske vän) man kan inte skriva "Køpenhavn". Man måste använda det danska namnet, men skrivet med svenska bokstäver, det vill säga "Köbenhavn".

Då får man till slut sina sökträffar. Och vad står det där, tror ni? Jo, "Copenhagen"...

Ett steg närmare Sovjet

När jag var liten brukade det med skräckblandad fascination berättas om hur man i Sovjetunionen behövde ha pass för att få resa inrikes. Nu vill SJ ta oss ett steg närmare det systemet genom att kräva legitimation för inrikes resor.

Och varför? Jo, för att det på något sätt skulle vara ett problem att det finns en andrahandsmarknad för tågbiljetter.

Våra lågprisbiljetter ska vara för våra resenärer, inte för svartabörshajar som vill berika sig, säger Johan Ingerö, presskommunikatör på SJ.

Nu förstår jag inte riktigt. Det är ju utmärkt för mig som resenär att det finns billiga biljetter att hitta på nätet ända fram till avgång, istället för de mycket höga priser som SJ tar när avgångsdatumet närmar sig.

SJ har monopol på långdistanstrafiken i större delen av landet, och kan glatt diktera sin prispolitik utan att ta någon större hänsyn till mig som resenär. Det är alldeles utmärkt att det finns sätt att underminera den monopolställningen.

Jag tänker faktiskt vägra visa legitimation på tåget. Jaja, om de börjar försöka kasta av mig handgripligen kan jag väl gå med på att visa den till slut, men jag tänker åtminstone vara besvärlig.

Var besvärlig, du också!

Pengarna tillbaka!

Fick just mail från SJ. Vi får hela biljettpriset tillbaka för odyssén hem från Abisko! (Inget besked om ersättning för uppresan än.)

Där var det i alla fall inget knussel. Bra.

"Staten måste kräva mer av SJ än ekonomisk vinst"

"Som långpendlare har jag gjort misstaget att investera i ett årskort. Det innebär biljettlösa resor, men alltför ofta matchar SJ det med tåglösa och informationslösa resor." skriver Erika Cyrillus på SvD:s Brännpunkt.

Hennes slutsats är "Ägarens, alltså statens, krav på SJ måste omfatta mer än ekonomisk vinst.". Och det har hon ju rätt i.

Odysseus Nixon

Vi skulle till Abisko, då. Och vi hade massiva mängder bagage och ett 10-månaders spädbarn, så vi skulle göra det så enkelt som möjligt - X2000 till Stockholm och sedan sovkupé hela vägen till Abisko.

Nänänä.

När vi kom till centralstationen i Linköping visade det sig att vårt X2000 skulle bli minst två timmar sent och att det inte fanns någon möjlighet att hinna med vårt nattåg från Stockholm. ¤%"!!#%&! Så i stället fick vi vänta en timme på ett regionaltåg som skulle ta oss upp så att vi skulle hinna med nästa nattåg, som inte går direkt hela vägen. Till slut kunde vi lasta ombord våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn, som vid det laget var hysteriskt av övertrötthet.

I Stockholm fick vi veta att nattåget var helt fullt och att vi skulle få åka med en extrainsatt liggvagn, och att vårt sällskap - fyra vuxna och ett spädbarn - skulle bli inklämda med våra massiva mängder bagage och två okända resenärer i en sexbädds liggkupé, och att vi faktiskt borde vara glada för att komma fram överhuvudtaget. Efter en stunds hetsig diskussion försvann tjejen i kundtjänsten och kom tillbaka efter några minuter med platsbiljetter till två förstaklass sovkupéer som hon lyckats trolla fram. Förvisso bara till Umeå, men ändå.

Vi gick ombord med våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn och lyckades få med oss några pizzabitar från Pizza Hut, vilket var tur, eftersom det bara fanns en kafévagn utan lagad mat i tåget.

Klockan sju nästa morgon kom vi till Vännäs, där vår sovvagn skulle kopplas bort för att gå vidare till Umeå. Vi fick kånka över våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn till den extrainsatta liggvagnen, där vi faktiskt fick en kupé för oss själva. Till Boden, för där var det byte. Vi fick lasta över våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn till en sittvagn på nästa tåg, som faktiskt lyckades ta oss hela vägen till Abisko. Vi kom fram sex timmar försenade och missade hela första dagen, men fick ändå en väldigt bra vecka. Mer om det en annan gång; det här är trots allt ett gnällinlägg.

I går eftermiddag bar vi ner våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn till järnvägsstationen i Abisko. Avgångstiden kom. Avgångstiden passerade. Inget tåg. Inga högtalarutrop. Till slut dök det upp ett lok med två ynka sittvagnar bakom. Tågmästaren kom ut och berättade att våra vagnar stod och väntade i Kiruna och att det skulle komma en buss och hämta upp oss och köra oss dit. ¤%"!!#%&! Så vi bar tillbaka våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn till landsvägen där det efter en stund dök upp en buss som vi lastade in oss i. Har ni försökt mata ett 10-månaders spädbarn ombord på en skakande buss?

Efter sisådär 90 minuters resa kom vi till Kiruna, där vi inte lastade in våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn på vagnen som stod och väntade. För den var låst, eftersom den inte var städad än. Och för övrigt hade tåget inget lok, för det lok som skulle användas var det som passerat Abisko, och bussen hade kört om tåget på vägen. Vi fick vänta på perrongen i en dryg timme innan vi blev ombordsläppta, med våra massiva mängder bagage och vårt mycket, mycket trötta spädbarn. Vi kom iväg 1 timme och 25 minuter sent. Jag fick en smörgås till middag, eftersom restaurangvagnen inte fått någon mat ombordlastad.

I förmiddags kom vi till Stockholm, och då hade förseningen växt till två timmar, så vi missade vår anslutning till Linköping. Suck. Tillbaka till kundtjänsten, som gav oss måltidskuponger och biljetter till nästa tåg, som skulle gå 14:15. Vi åt stora mängder pizza på Pizza Hut för kupongerna och bar sedan iväg våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn till perrongen i god tid. När klockan började närma sig 14:15 kom det ett meddelande om ändrad avgångstid till 14:25. Och sedan började tiominutersleken. 14:24 ändrades tiden till 14:35. Och sedan 14:45. Nästa Linköpingståg, som vi inte hade biljetter till, körde förbi oss. Avgångstiden ändrades till 14:50. Till 15:10. Vårt tåg försvann från displayerna vid spåret; i stället visades ett Hallsbergståg som skulle gå 15:25. Till slut, strax efter 15:30, kom det ett tåg till spåret bredvid, som vi fick lasta ombord våra massiva mängder bagage och vårt 10-månaders spädbarn på.

Och så, ett tag efter fem, kom vi till slut hem till Linköping, några timmar försenade och flera år äldre. Ska det vara så här?

Nu ska jag fylla i resegarantiblanketter.