Ställningen just nu

Hanna "Cool" Wagenius - Rick "Rättsrötan" Falkvinge: 1-0.

"You man, be human!", eller "Var är Tage när vi behöver honom?"

Johan Ingerö sitter fingret på något jag haft i bakhuvudet men aldrig riktigt formulerat: Orsaken till att jag har ganska svårt för förbundet Humanisterna är att de sällan ger uttryck för att vara för nånting, de är bara mot religion - se till exempel vittnesbörden på "Därför är vi humanister"-sidan.

För mig hamnar de i samma kategori som de amerikanska rörelser som försöker rensa skolor från julgranar för att de skulle vara kristna symboler. (Vilket för övrigt påminner mig om Neil Gaimans lilla julessä "Hanukkah with bells on":

I was a precocious child, and I had read widely, and I struck. "But it's not Christian," I said.

"I think you'll find it is, dear," said my mother. "That's why they call them Christmas trees, after all."

"They are actually," I told her, proudly, and precociously, "a pagan relic. The trees. The thing of people bringing trees into houses at the winter solstice and decorating them has nothing at all to do with Christianity. It's from pagan times."

I'm not sure why it was better to be a pagan relic, but I hoped it was[...]

, men det är ett sidospår - tillbaka till Humanisterna.)

Sanningen är denna: intolerans är inte humanistiskt. Den som tror annorlunda bör noga begrunda Tage Danielssons Humanifest om humanistens uppdrag:

Han strävar redligt med den svåra lotten
att skydda människornas mänsklighet.

Jag gillar Johan Ingerös avslutningsord så mycket att jag snor dem rakt av: Om det finns ett helvete så hoppas jag att Åke Green och Christer Sturmark, när den dagen kommer, får dela på ett enkelrum. De förtjänar onekligen varandra. Om det finns en himmel är jag säker på att den är till för oss avslappnade och toleranta typer som ger sina medmänniskor utrymme att vara lite lagom knäppa så länge de inte ofredar någon annan.

Ipred vs. Ephone - vad hände egentligen?

Som alla väl redan noterat kom idag tingsrättens beslut i ärendet där ljudboksförlagen kräver att Ephone ska lämna ut abonnentuppgifter enligt Ipred.

Som vanligt (höll jag på att skriva) har tingsrätten problem att redogöra för de tekniska argument som parterna fört fram, och det är svårt att utifrån beslutet (finns som PDF här) skapa sig en bild av vad som egentligen sagts under förhandlingen. Jag tror till exempel knappast att någon hävdat

"Katalogerna innehåller också s.k. .nfo-filer. Att det finns en sådan
fil visar att katalogen innehåller piratkopierade verk."

i fullt så överförenklade termer.

Mårten Schultz noterar att Rick Falkvinge kommenterar det hela på sitt sedvanligt välbalanserade sätt.

Låt honom ruttna i fängelset

Klang och jubel! Ralsky erkänner sig skyldig!

Under the terms of his plea agreement, Ralsky acknowledges he is facing up to 87 months in prison and a $1 million fine under the federal sentencing guidelines [...]

Comic Sans måste dö

Peter Santesson-Wilson kommer med ett kommunalpolitiskt krav som jag kan backa upp till fullo:

Avinstallera Comic Sans på alla kommunala datorer.

Det vore i sanning en välgärning. Jfr. Ban Comic Sans.

Ställ inte till något spektakel, bara.

Alltså, det här med etikettsregler är lite kluvet för mig.

Å ena sidan, som social smörjmedel är det ju i teorin en bra idé - att inte behöva våndas över hur man borde göra i en given situation. (Skickar jag ett tack-för-att-vi-blev-bjudna-kort som svar på tackkortet från brudparet behöver ju inte jag skämmas, i alla fall.)

Å andra sidan, oändliga möjligheter att se ner på Lantisar Som Inte Vet Hur Man Gör och som dricker av vinet innan värden skålat välkommen (skandal!).

Och ibland gör Magdalena Ribbing mig bara ledsen.

Det bidde inte ens en tumme

Ni kanske minns att Lena Ek lite lagom populistiskt inför EU-parlamentsvalet JO-anmälde universiteten i Linköping, Uppsala och Växjö?

JO lägger ner utredningen, föga förvånande.

Jag har skrivit om bakgrunden tidigare här och här.

Svartlistor kan vara olagliga

PUL är en lustig lag med konstiga konsekvenser.

Att IP-adresser verkligen är att betrakta som personuppgifter står idag slutgiltigt klart efter att regeringsrätten avslagit Antipiratbyråns begäran om prövningstillstånd. Och läser man kammarrättens domskäl är det lite svårt att protestera:

Det är i målet ostridigt att en IP-adress tillsammans med uppgifter som finns hos internetleverantörerna kan användas för att identifiera en internetabonnent, vilken i vissa fall är en fysisk person. Oavsett om det är en internetabonnent själv eller någon annan som faktiskt använder abonnemanget kan således en IP-adress avse en identifierbar fysisk person, nämligen internetabonnenten.

Att PUL gör det olagligt för alla utom myndigheter att föra elektroniska register över personuppgifter förknippade med brott låter ju också som en integritetsmässigt bra idé. Men sammantaget med ovanstående gör det livet jobbigt för systemadministratörer.

Som alla andra i branschen har jag svartlistor över IP-adresser som ligger bakom icke önskvärda aktiviteter, som i vissa fall till och med är brottsliga (till exempel dataintrång). Det här är enligt Datainspektionens tolkning av PUL olagligt om man inte fått ett undantag beviljat. Jag klarar mig undan, eftersom jag är statlig tjänsteman - jag har diskuterat den detaljen med Datainspektionens generaldirektör - men ni andra ligger nog illa till.

Mer diskussioner om det här hittar man i kommentarerna till det här blogginlägget hos Mark Klamberg.

Men vänta lite grann nu...

Nu är jag tokförvirrad - vad har jag missat?

Enligt DN har Antipiratbyrån inte fått prövningstillstånd hos regeringsrätten vad gäller sitt överklagande av Datainspektionens beslut från juni 2005 om att Antipiratbyråns hantering av IP-adresser faller under PUL. Klang och jubel hos alla pirater.

Men förutom att överklaga beslutet ansökte ju Antipiratbyrån också om ett undantag från PUL, vilket beviljades under hösten 2005. Undantaget förnyades 2006, med giltighet till slutet av 2008.

Har Antipiratbyrån förvägrats en ytterligare förlängning av undantaget, eller vad är all uppståndelse om?

Uppdatering: Åh, nu är DN-artikeln jag länkar till ovan uppdaterad, och är i princip diametralt motsatt den tidigare versionen. Rubriken som nyss lydde "IPRED-lagen satt ur spel" är nu "Registrering av IP-adresser kan fortsätta". Det var väl det jag tyckte...

Uppdatering 2: Och nu är DN-artikeln helt raderad och ersatt med en ny.

Att leva som man lär

Promenerade i grannkvarteret. Mellan alla wrrrrr och mröööööh från motorgräsklippare av el- och bensinmodell hördes också skrällandet från en ensam sliten handgräsklippare.

Det var grannskapets miljömärkte EU-parlamentsledamot Carl Schlyter som klippte sin gräsmatta i sitt anletes svett.

Klippt mig och skaffat mig ett jobb

Det har varit rätt fullt upp på sistone, då.

Men nu har jag i alla fall till slut lyckats få däcken bytta ("Höhö, det började bli dags, va?") och ta mig till frisören ("Brukar det vara maskinkort i nacken, säger du?! Då är det rätt... långt nu, va?").

Och så har jag skaffat mig ytterligare en hatt att sälla till de övriga på hyllan; säkerhetskoordinator för de sex SNIC-centrumen. Så att jag inte blir undersysselsatt.

En rynka är värd tusen röster

När jag jämför de mångomtalat hård-photoshoppade valaffischbilderna på Mona Sahlin och Marita Ulvskog med väljarnas favorittant Marit Paulsen är det inte utan att jag funderar på hur affischerna kommer att se ut i nästa valkampanj.

Kommer vi att se omsorgsfullt inretuscherade rynkor och gamhalsar på alla kandidater som har oturen att se allt för barnrumpekindade och släthyade ut?

Kommer partierna att bli storkunder på latex-masker hos halloweenkostymbutikerna?

Vad säger skyddsombudet?

"Datorsladden uppenbar olycksrisk", läser jag i SvD. Fall- och snubbelskador är tydligen mycket vanliga. "Sedan antalet olyckor med datorutrustning började att mätas 1994 har 78 000 personer i USA behövt sjukhusvård för sådana här skador."

Jag vet inte om jag vågar gå ut i datorhallen längre:

Reklam: visning av utgrävningar

Nästa tisdag, den 16:e juni, är det visning av de arkeologiska utgrävningarna bakom campus i Linköping.

Jag var på en tidigare visning, och tyckte det var tokintressant.

Isabella och Christian

Så blev det alltså. Både Isabella Lövin och Christian Engström åker till Bryssel för att representera Sverige. Det är coolt. Inte för att jag röstade på någon av dem, och inte för att jag tror att de nödvändigtvis kommer att få så mycket uträttat - gröngölingar som de är - men lite glad blir jag allt.

(Och inga sverigedemokrater. Det gör mig ännu gladare. Jag har ofta funderat på om man inte borde få lägga, säg, tre nejröster istället för en jaröst. Det vore mycket lättare.)

Kris på internet

Ser hos paf att krisinformation.se nu också finns via Twitter. Själv följer jag deras RSS-flöde. Det är ju alldeles utmärkt.

Föreställ er nu tanken att SMHI skulle göra nånting liknande, istället för att låsa in sin information i allt tjockare lager av flash och javascript.

Visst har SMHI en lite kinkig sits på dubbla stolar eftersom man både har ett viktigt samhällsansvar men också måste dra in pengar på att sälja sina prognoser kommersiellt, men åtminstone deras varningar borde de ju kunna publicera i RSS-format. Tycker man.

Sorg och frustration

Jag har inte skrivit nånting om mordet i Lambohov. Det är lite för nära. Det hände bara ett par hundra meter bort, i en tunnel som jag cyklat genom hundratals gånger. Vi har en son i samma ålder som den mördade kvinnans barn. Jag försöker låta bli att tänka på att en av oss plötsligt skulle kunna vara borta.

Varför får sånt hända?

Och jag blir sorgsen över all rädsla och otrygghet som kommer från det här. I lördags hörde jag ett gäng barn i yngre tonåren planera kvällen. "Men ni får komma och hämta mig! Jag är så rädd."

Egentligen är världen inte farligare än för en vecka sedan. Den är ju faktiskt lite tryggare nu, för en viss sjuk och trasig ung kille kan inte längre skada någon.

Men ett litet barn får aldrig mer träffa sin mamma, och ett annat litet barn kommer att skiljas från sin pappa i många år. Och då är det svårt att vara helt rationell.