onsdag, september 01, 2010

Till gagn för fred, frihet och återföreningen av ett oberoende Korea

Ja, vad ska man rösta på? Jag har ju redan utförligt konstaterat att alla alternativ suger, på ett eller annat sätt. Det handlar inte längre om vad man vill rösta på, det handlar om vilka idiotier man kan tänka sig att svälja.

Jag börjar luta åt att man får förlita sig på personröster. Man letar reda på en riksdagskandidat med hyggliga chanser att komma in som tycker ungefär som en själv (för det är inte nödvändigtvis så svårt). Och så kryssar man den kandidaten, slår händerna för öronen och springer ut ur vallokalen vilt skrikande "LALALA! BINGOBINGOBINGO!" och ägnar de närmaste fyra åren åt att försöka låta bli att tänka på vilket parti man röstat på.

Fast, det är ju klart. Det är ju lättare med partier vars idiotier håller sig inom Sverige. Det är värre med påhitt som de rödgrönas "vi kommer att kräva att USA avvecklar alla sina militärbaser utanför landets gränser". Det vore jobbigt att behöva skämmas för sitt land inför resten av världen. (Ja, utom Nordkorea, då.)

2 kommentarer:

Thomas sa...

Enligt mig så var det fel att skapa en rödgrön block över huvud taget - åsikterna är ju alldeles för olika. Men å andra sidan verkar alliansen vara så jävla enig (även om det betyder att de små partierna upprepar bara moderaternas tanker) att man behövde någonting att satsa emot.

Mona Sahlin som topkandidat övertygar inte heller. Och de rödgrönas arbetsmarknadspolitiken är ett skämt. Det är synd, speciellt bostadsbristen i Stockholm kräver en politisk förändring. Men så vet man verkligen inte, vem man ska rösta på.

Jonas sa...

Definitivt ett misstag, och jag tycker det var ett misstag med alliansen också. Kd, och i viss mån c, har ju på pass annorlunda åsikter att de inte bör passa in i ett sådant samarbete.

För att kunna presentera ett trovärdigt alternativ måste man ha ett färdigt politiskt paket före valet. Men hela poängen med en representativ demokrati är ju att partierna ska få igenom sina frågor efter hur många röster de fått. Nu är det systemet i stort sett avskaffat, politiken ligger klar redan innan, och makten utgår snarare från SIFO och tidigare val.

Jag förstår varför det blir så -- annars blir man ju kritiserad för att inte kunna regera ihop, men det leder till en tandlös kompromisspolitik. För en väljare kunde ju blocken lika gärna varit partier.

Ett tvåpartisystem lämnar väldigt mycket att önska demokratiskt. Därför skulle jag helst se att allians-systemet upplöses, och jag hoppas att det först kommer ske på den rödgröna kanten för att sedan sprida sig ut på den blå. Än så länge ser jag dock inga tecken på att det sker i praktiken.

 
MediaCreeper Creeper